IMF och ECB:s svar på USA–Iran-fredsavtalet: Inflation, räntehöjningar och oljemarknadsutsikterna

Redan i april 2026 hade IMF varnat för att Iran-kriget skulle dra ner den globala tillväxten. Georgieva sade vid IMF-Världsbankens vårmöten att även under det mest gynnsamma vapenvilascenariot ”kommer det inte att bli en smidig och ordnad återgång till det tidigare tillståndet” och att ”tillväxten kommer att bli långsammare – även om den nya freden blir varaktig.” IMF:s World Economic Outlook vid den tiden förutspådde att den globala tillväxten skulle sjunka från 3,4 % 2025 till 3,1 % 2026, med ett värsta scenario där tillväxten faller till 2,0 %.

Vid mitten av juni, efter att det tillfälliga avtalet undertecknats, skiftade Georgievas ton något mot försiktig optimism men förblev stadigt förankrad i verkligheten: energiåterhämtningen skulle vara gradvis, inte omedelbar.

ECB:s första räntehöjning på nästan tre år

Europeiska centralbanken höjde sina styrräntor med 25 baspunker den 11 juni, vilket tog inlåningsräntan till 2,25 % från 2,00 %. Detta var den första räntehöjningen sedan september 2023 och markerade en avgörande svängning tillbaka mot åtstramning efter en lång paus som inkluderade fyra räntesänkningar mellan juni och december 2024.

Varför höjningen? Beslutsfattarna agerade som svar på eskalerande inflationstryck som drevs av Iran-kriget. ECB angav uttryckligen att ”kriget i Mellanöstern genererar inflationstryck.” Inflationen i euroområdet mätt med KPI hade stigit till 3,2 % i maj 2026, upp från 3,0 % i april, vilket väckte larm om att konflikten skulle tvinga tillverkare och återförsäljare att föra vidare högre energikostnader.

Flytten beskrevs av finansmarknaderna som potentiellt den första av tre räntehöjningar till och med nästa vår.

Reviderade inflationsprognoser

Tillsammans med räntebeslutet publicerade ECB nya personella makroekonomiska prognoser som visade en betydande upprevidering av inflationsutsikterna:

Huvudinflationen förväntas nu återgå till ECB:s mål på 2 % först vid slutet av prognosperioden – 2028. Kärninflationen, som exkluderar energi och livsmedel, väntas i genomsnitt bli 2,5 % både 2026 och 2027, innan den sjunker till 2,2 % 2028 – vilket signalerar att banken räknar med att energichocken kommer att mata in i bredare pristryck i flera år.

Scotiabank noterade att kärninflationsprognosen för 2027 höjdes med 0,3 procentenheter till 2,5 %, ”vilket återspeglar större smittoeffekter från energipriserna på den bredare ekonomin.” ECB reviderade också ned sin tillväxtprognos för 2026 till 0,8 % (från 0,9 % i mars), vilket visar avvägningen mellan att bekämpa inflation och att stödja tillväxt.

Oljepriser: Från topp före avtalet till fall efter avtalet

Oljemarknaden upplevde dramatiska svängningar i juni 2026 i takt med att förhandlingarna mellan USA och Iran utvecklades.

Topp före avtalet: Den 1 juni steg Brentoljan med mer än 4,2 % till cirka 94,98 dollar per fat eftersom indikationer framkom att förhandlingarna gick trögt. WTI-oljan steg också med över 5 % till cirka 92,16 dollar per fat.

Besked om avtalet: När det tillfälliga fredsavtalet tillkännagavs den 14 juni rasade oljepriserna. Brentoljan föll 4,1 % till 83,75 dollar per fat, medan WTI sjönk 4,7 % till 80,87 dollar.

Fortsatt nedgång: Den 16-17 juni hade Brentoljan sjunkit ytterligare till cirka 78,24 dollar per fat – den lägsta nivån sedan den 3 mars, strax efter att konflikten började. WTI stängde på 76,05 dollar den 16 juni.

Tidsplan för återöppning: Hormuzsundet, som i praktiken varit stängt sedan kriget började den 28 februari, förväntades återöppnas i slutet av veckan den 15 juni. Avtalet innebar avgiftsfri passage genom farleden som normalt hanterar nästan 20 % av den globala oljehandeln.

Gradvis återhämtning: Trots det snabba prisfallet varnade analytiker och IMF för att det skulle ta månader att fullt ut återställa energiflödena. USA:s energimyndighet EIA antog i sin juniprognos att Hormuz-transporterna skulle återupptas under tredje kvartalet 2026 men att ”trafiken kommer att ta flera månader att nå upp till förkrigsnivåerna.” IMF:s Georgieva upprepade detta och sade att återhämtningen av energiförsörjningen skulle bli gradvis.

Risk för andra ordningens inflations-effekter

Både IMF och ECB lyfte fram risken för att energiprischocken kan bli inbäddad i inflationsförväntningarna – vad ekonomer kallar ”andra ordningens effekter.”

ECB:s upprevidering av kärninflationsprognoserna för 2026 och 2027 – även när energipriserna förväntades måttligas – signalerade en oro för att chocken matar in i löner, tjänster och varupriser. Scotiabank noterade att huvudbudskapet från ECB var att ”energichocken nu ses som mer ihållande.”

IMF hade i sina aprilgenomgångar redan modellerat att en 10-procentig ökning av energipriserna som varar i ett år skulle driva upp den globala inflationen med 40 baspunkter och bromsa den ekonomiska tillväxten med 0,1-0,2 procentenheter.

Viktiga slutsatser

Det tillfälliga fredsavtalet mellan USA och Iran undanröjde den mest akuta svansrisken för de globala energimarknaderna, men de ekonomiska konsekvenserna av kriget kommer att ta tid att reda ut. ECB:s räntehöjning och uppreviderade inflationsprognoser understryker ihålligheten i den energidrivna inflationen i euroområdet, medan IMF:s ”höga beredskap” speglar verkligheten att även en gynnsam vapenvila lämnar efter sig betydande ekonomiska skador.

För investerare, företag och beslutsfattare är de viktiga datumen att följa: det formella undertecknandet av avtalet (planerat till den 19 juni), takten i återställandet av Hormuz-trafiken och ECB:s nästa policymöte – marknaderna prissätter redan möjligheten till ytterligare två räntehöjningar till och med våren 2027.