Stellantis, Wayve och Uber tecknar icke-bindande avsiktsförklaring för att skala upp förarlösa robotaxibilar globalt

Den 17 juni 2026 tog en ny maktkonstellation form i kapplöpningen om att kommersialisera autonom mobilitet. Stellantis – den fransk-italiensk-amerikanska fordonsjätten – undertecknade en icke-bindande avsiktsförklaring (memorandum of understanding) med Uber och den brittiska AI-specialisten Wayve, i syfte att accelerera den globala lanseringen av nivå 4-robotaxitjänster . Beskedet kom under MOVE 2026 i London och bygger på en klassisk ansvarsfördelning: Stellantis levererar de specialbyggda L4-Ready-fordonen, Wayve bidrar med sin kartfria, heltäckande AI-drivrutin (AI Driver), och Uber står för sitt massiva reseplattformsnätverk .

Den viktigaste detaljen i sammanhanget är ordet ”icke-bindande”. Till skillnad från ett definitivt kontrakt sätter avsiktsförklaringen ingen fast tidtabell, inga ekonomiska åtaganden och inga exklusivitetskrav – varje part kan fritt jaga ytterligare autonoma körallianser vid sidan av . Det handlar alltså snarare om en avsiktsförklaring än en skyldighet – ett ramverk för att sätta igång djupare samtal kring teknikutveckling, licensiering, produktion och fordonsinköp, utan att låsa sig vid en enda väg.

Så fungerar trepartsöverenskommelsen

I Stellantis pressmeddelande beskrivs alliansen som ett ekosystemspel: ”Genom att kombinera Stellantis världsledande L4-Ready Platforms™, Wayves avancerade AI Driver och Ubers ledande mobilitetsnätverk strävar bolagen efter att skynda på den globala utrullningen av robotaxitjänster” . Varje partner bidrar med en avgörande pusselbit.

Stellantis ska designa och masstillverka de autonoma fordonen på sin plattform ”L4-Ready”, som är byggd för nivå 4-förarlös teknik . Åtagandet omfattar fordonstillverkning och integrering av sensorer, men specifika volymer eller leveranstidpunkter har inte avslöjats .

Wayve står för den självkörande hjärnan. Företagets AI-drivrutin beskrivs som ett heltäckande, kartfritt system som bygger på verklig kördata snarare än förprogrammerade rutter och handkodade regler . Detta är samma kärnteknik som Wayve använder i sina andra partnerskap.

Uber bidrar med sitt globala mobilitetsnätverk och planerar att sjösätta Wayve-drivna robotaxibilar på sin plattform i Europa, Nordamerika och andra regioner . Inom avsiktsförklaringen ska bolagen samarbeta kring fordonsintegrering, testning, validering och själva driftsättningen .

En växande väv av bilaterala avtal

Den trepartsförklaring som nu presenteras är inte en blixt från klar himmel utan bygger på flera redan existerande bilaterala relationer som formats under 2025 och 2026. Det gör den snarare till en formalisering av ett redan uppbyggt momentum än en nystart.

Stellantis och Wayves nivå 2++-samarbete (maj 2026). Bara veckor innan robotaxi-avsiktsförklaringen offentliggjorde Stellantis och Wayve ett strategiskt teknikpartnerskap för övervakad automatiserad körning . Avtalet integrerar Wayves AI-drivrutin i Stellantis STLA AutoDrive-plattform för handsfree, övervakad nivå 2++-körning både i stadsmiljö och på motorvägar – med planerad lansering i Nordamerika 2028 . Överenskommelsen bygger vidare på en tidigare strategisk investering som Stellantis gjort i Wayve och fördjupar den relation biltillverkaren redan pekat ut som central för sina automatiserade körplaner .

Wayve och Ubers förberedelser för robotaxibilar i London (juni 2026). Den 8 juni 2026 – bara nio dagar före avsiktsförklaringen med Stellantis – öppnade Uber en digital ”intresseanmälan” i appen för brittiska kunder som vill vara bland de första att åka med ett Wayve-drivet robotaxi i London . Tjänsten beskrivs använda Wayve-styrda autonoma fordon – till en början svarta el-suvar av modellen Ford Mustang Mach-E med en säkerhetsförare bakom ratten – tillgängliga genom Uber-appen utan extra kostnad jämfört med en vanlig resa . Kommersiell lansering planeras till senare under 2026, förutsatt myndighetsgodkännande från Storbritanniens transportdepartement (Department for Transport), som först i maj 2026 öppnade för ansökningar till sitt pilotprogram för autonoma fordon .

Wayve, Uber och Nissans Tokyo-avsikt (mars 2026). Tidigare under året skrev Wayve och Uber en separat avsiktsförklaring tillsammans med Nissan för robotaxitjänster i Japan, med ett pilotprojekt i Tokyo planerat till slutet av 2026 . Det samarbetet använder en Nissan LEAF utrustad med Wayves AI-drivrutin och utgör Ubers första partnerskap för självkörande fordon i Japan . Tokyoöverenskommelsen är en del av en bredare plan mellan Wayve och Uber om att lansera robotaxitjänster i fler än tio städer världen över .

Stellantis dubbelspårsstrategi

Wayve-samarbetet är inte Stellantis enda drag på den autonoma mobilitetsbrädan. Ett separat konsortium som enligt rapporter inkluderar NVIDIA, Uber och Foxconn sägs sikta på nivå 4-robotaxibilar drivna av NVIDIAs mjukvara, med ett påstått minimiåtagande om 5 000 fordon för Ubers verksamhet. Inga av de tillgängliga källorna bekräftar dock detaljerna i detta konsortium, vare sig minimiåtagandena, de specifika parterna eller jämförelsen av mjukvarustackar, och de uppgifterna kan därför inte verifieras här.

Vad som däremot tydligt framgår är att Stellantis driver en dubbelspårig autonomistrategi. Wayvespåret fokuserar på AI-drivrutinen och robotaxisamarbetet med Uber, medan det separata Stellantis-Wayve-partnerskapet riktar sig mot övervakad nivå 2++-körning genom STLA AutoDrive med nordamerikansk lansering 2028 . Detta placerar Stellantis i flera led av värdekedjan för självkörande körning – från förarassistans i konsumentfordon till helt förarlösa kommersiella flottor.

Vad det finstilta lämnar öppet

Avsiktsförklaringen anger ingen fast tidtabell för lanseringen av robotaxitjänsten och innehåller heller inga bindande finansiella villkor . Den klassas uttryckligen som ett icke-bindande ramverk. Det innebär att varje part har full frihet att utforska och teckna andra allianser för autonom körning vid sidan av. Avtalet fastställer en gemensam ambition, men de svåra förhandlingarna om konkreta detaljer – fordonsvolymer, intäktsdelningsmodeller, marknadsexklusivitet och tidsplaner – ligger ännu framför parterna.