Därför är ECB inte klara med inflationskampen – trots Iranavtalet

När USA och Iran i mitten av juni 2026 tillkännagav ett interimistiskt avtal för att avsluta konflikten och återöppna Hormuzsundet föll oljepriserna och börserna steg. För ett ögonblick såg det ut som att den värsta energikrisen var över. Bara dagar senare, på Reuters NEXT Europe-konferensen i London, kom en brutal varning från Europeiska centralbankens chefsekonom Philip Lane: den inflation som kriget släppt lös arbetar sig fortfarande genom ekonomin och har ännu inte fullt ut känts av .

Lanes budskap var tydligt. Återöppnandet av sundet är ett nödvändigt steg mot normaliserade globala energimarknader, men det räcker inte för att radera den inflation som redan satts i rörelse . Oljepriserna har fallit med runt 20 procent från sina toppnivåer under kriget, men de ligger fortfarande över nivåerna före krisen, och de pristryck som nu vandrar genom leveranskedjorna gör att centralbankerna inte kan förklara seger ännu .

ECB hade redan agerat på den oron. Den 11 juni höjde ECB-rådet sina tre styrräntor med 25 punkter – den första räntehöjningen sedan september 2023 – och knöt uttryckligen beslutet till energichocken från Mellanösternkonflikten . De nya räntorna började gälla den 17 juni: inlåningsräntan höjdes till 2,25 procent, den huvudsakliga refinansieringsräntan till 2,40 procent och den marginella utlåningsfaciliteten till 2,65 procent .

ECB publicerade också sina uppdaterade makroprognoser från Eurosystemets stab, som visade en betydande upprevidering av inflationsutsikterna. Den totala inflationen (HIKP) väntas nu i genomsnitt bli 3,0 procent 2026, upp från 2,6 procent, och 2,3 procent 2027, upp från 2,0 procent. Även kärninflationen, som rensar bort volatila energi- och livsmedelspriser, reviderades upp kraftigt till 2,5 procent för både 2026 och 2027, jämfört med tidigare 2,3 respektive 2,2 procent .

Här finns kärnan i Lanes "pipeline"-argument. Den omedelbara chocken när Hormuzsundet stängdes orsakade ett snabbt och massivt bortfall i den globala oljetillgången, men den fulla effekten på inflationen tar tid att materialiseras. Högre energikostnader sipprar in i livsmedelsproduktion, transporter, tillverkade varor och så småningom tjänster. Som Lane uttryckte det i ett tidigare tal i Tokyo: "Även om den initiala energichocken börjar avta, kommer de sekundära effekterna att dröja kvar en tid" .

ECB:s enkät bland professionella prognosmakare (Survey of Professional Forecasters) för andra kvartalet 2026 stöder den bilden. Förväntningarna på den totala HIKP-inflationen "reviderades upp markant" för 2026 och i mindre utsträckning för 2027, medan de långsiktiga förväntningarna förblev förankrade . Det tyder på att prognosmakarna ser energitoppen som tillräckligt ihållande för att lyfta inflationen på kort sikt, men inte så djupt rotad att den permanent rubbar förväntningarna. Även förväntningarna på kärninflationen reviderades upp på kort sikt, vilket förstärker bilden av att genomslaget i den bredare ekonomin redan är igång .

Vad händer då härnäst med ECB:s politik? Både Lane och ECB-chefen Christine Lagarde har betonat att ECB-rådet inte följer en förutbestämd bana, utan fattar beslut från möte till möte baserat på inkommande data . ECB:s pressmeddelande från junimötet noterade dock att kärninflationen väntas ligga över 2 procent under hela prognoshorisonten 2026–2028 – ett utfall som ECB självt anser vara oförenligt med bara en enda kvartspunktshöjning .

Enkäter bland ekonomer visar ett starkt konsensus för fortsatta åtstramningar. I en Reuters-undersökning med 80 ekonomer förutspådde över 90 procent junihöjningen, och en uppföljande höjning i september betraktas allmänt som huvudscenariot . Analytiker på Barclays och J.P. Morgan hade tidigare förutspått upp till tre räntehöjningar om 25 punkter vardera under 2026 . Desjardins ekonomer, som pekade på den betydande upprevideringen av kärninflationsprognoserna, räknar också med minst en höjning till i år .

Medan ECB går i täten navigerar andra centralbanker i samma energidrivna inflationslandskap. Bank of Englands penningpolitiska kommitté (MPC) möttes den 18 juni och väntades med all sannolikhet hålla styrräntan oförändrad på 3,75 procent, där den legat sedan december 2025 . Vid mötet i april röstade MPC med 8–1 för att ligga still, där en ledamot redan då förordade en höjning till 4 procent . Även om den brittiska KPI-inflationen sjönk till 2,8 procent i april, räknar Bank of England med att den stiger till över 3,5 procent senare i år, främst drivet av högre energipriser . Marknaderna prissätter nu omkring 50 punkters ytterligare åtstramning under det närmaste året, istället för de räntesänkningar som förväntades före Mellanösternkonflikten .

För den schweiziska centralbanken (SNB) saknas specifika belägg för beskedet i juni 2026 i det aktuella källmaterialet. Baserat på det bredare mönstret är det troligt att SNB möter ett uppåtriktat tryck från importerad energiinflation, men en säker bedömning kräver mer aktuella data.

Den avgörande insikten från Lanes framträdande hos Reuters är att avståndet mellan en geopolitisk lösning och ekonomisk normalisering är stort. Analytiker varnar för att det kan ta veckor eller månader innan sjöfarten genom Hormuzsundet är helt återställd, och oljan som redan var på väg före kriget tar ännu längre tid att nå slutmarknaderna . Den eftersläpningen innebär att inflationssiffrorna de kommande månaderna kommer att fortsätta spegla den energichock som redan har inträffat, även om de totala oljepriserna lättar ytterligare.

För hushåll och företag i Europa innebär detta en längre period av höga priser. För ECB betyder det att inflationskampen är långt ifrån över – och att ytterligare räntehöjningar med all sannolikhet ligger kvar på bordet.