USA–Iran-avtalet avslutar 107 dagar av krig – men vem får ta betalt i Hormuz?

President Donald Trump har samtidigt meddelat att USA ska avsluta sin marina blockad av iranska hamnar och beskrivit uppgörelsen som en seger för den fria sjöfarten . Amerikanska medier har rapporterat att avtalet ska garantera obegränsad navigering utan avgifter .

Iran: avgifter för tjänster, inte för själva passagen

Teheran ger en annan bild. Iranska företrädare hävdar att avtalet erkänner Irans och Omans gemensamma roll när det gäller sjöfartstjänster i sundet. Det skulle enligt den iranska tolkningen kunna öppna för intäkter från kommersiella fartyg efter en 60 dagar lång respitperiod .

Irans utrikesministerium gör samtidigt skillnad mellan tullar och så kallade tjänsteavgifter. Avgifterna skulle kunna kopplas till exempelvis lotsning, säkerhet, trafikstyrning, miljöskydd och försäkringstjänster, via en ny myndighet för transit genom Hormuz .

Irans ambassadör i Moskva har uttryckt saken mer direkt: sundet ska vara öppet, men på nya villkor som fastställs av iranska och omanska myndigheter – inklusive en transitavgift . Iranska statliga medier har dessutom rapporterat om ett utkast på 14 punkter med bestämmelser om att häva den amerikanska blockaden och ordna trafiken genom sundet .

Det som fortfarande är oklart

• USA säger att fartygen ska kunna passera gratis.
• Iran säger att en gemensam iransk-omansk myndighet ska kunna ta betalt för sjöfartstjänster efter 60 dagar.
• Någon oberoende, offentligt publicerad version av MOU-avtalet finns ännu inte, vilket gör att ingen utomstående kan kontrollera vilken tolkning som stämmer. Den planerade undertecknandet den 19 juni blir därför avgörande .

Skillnaden kan verka semantisk, men den är i praktiken betydande. En avgift för rätten att passera skulle vara något annat än betalning för en konkret tjänst. Om Iran använder den senare formuleringen för att börja ta betalt kan frågan snabbt bli en konflikt om hur avtalet ska efterlevas .

Europa välkomnar vapenvilan – men vill inte stå utan egen säkerhetsplan

Europeiska ledare har i stort sett välkomnat uppgörelsen, men deras uttalanden handlar inte bara om diplomati. De pekar också på behovet av konkret säkerhet för handelsfartyg.

Europeiska rådets ordförande António Costa sade att han såg fram emot ett slut på det kostsamma kriget och att sjöfarten genom Hormuzsundet åter skulle kunna gå fri . EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen beskrev vapenvilan som en efterlängtad nedtrappning .

Frankrikes president Emmanuel Macron har signalerat att Europa är berett att bidra till en varaktig fred och hjälpa till att öppna sundet . EU:s utrikeschef Kaja Kallas har samtidigt betonat att säker passage efter konflikten kan kräva fler europeiska örlogsfartyg och en utvidgning av EU:s befintliga marina insats EMASoH .

Storbritannien och Frankrike ledde i maj ett internationellt toppmöte om en oberoende och strikt defensiv multinationell marin insats. Planen ska skydda handelsfartyg och genomföra minröjning när en hållbar vapenvila finns på plats . Det tyder på att europeiska länder vill bygga en egen säkerhetsstruktur för sundet, snarare än att helt förlita sig på USA–Iran-avtalet.

Rederierna väntar på mer än politiska löften

För sjöfartsindustrin räcker det inte att sundet förklaras öppet på papperet. Fartygen måste kunna passera säkert, försäkringsbolagen måste acceptera riskerna och eventuella minor måste röjas.

Rederier i Asien och Europa har sagt att förtroendet kan ta flera veckor att återuppbygga. Trafiken väntas inte återgå till det normala förrän den faktiska säkerheten på vattnet är bekräftad .

Minröjningen kan genomföras med konventionella minsvepare och undervattensdrönare, men bedömningar pekar på att arbetet kan ta 40–50 dagar innan försäkringsbolag, rederier och oljehandlare känner sig tillräckligt trygga för normal trafik .

Stora containerrederier har hittills meddelat att deras verksamhet i regionen ligger kvar på samma nivå . Branschen välkomnar det diplomatiska genombrottet, men efterlyser praktiska säkerhetsgarantier, försäkringsskydd och minröjning innan trafiken återupptas .

Kärnvapenfrågan skjuts till nästa fas

Enligt Institute for the Study of War är avtalet uppbyggt i två steg. Den första fasen ska omfatta ett slut på striderna, återupptagen trafik genom Hormuz och ekonomiska åtgärder för Iran – bland annat återuppbyggnadsmedel, sanktionslättnader, frigivning av frysta tillgångar och ett slut på den amerikanska blockaden .

Den andra fasen ska behandla Irans kärnprogram. Just den frågan har medvetet skjutits på framtiden och är fortfarande den mest omstridda långsiktiga delen av uppgörelsen.

Amerikanska medier har rapporterat att begränsningar av Irans kärnprogram fanns med i ett avtalsutkast. Iranska medier hävdar däremot att kärnfrågan ska förhandlas separat efter att MOU-avtalet har undertecknats .

Slutsats: ett avtal med en inbyggd konflikt

Ramavtalet kan stoppa de aktiva striderna och återöppna Hormuzsundet – åtminstone i teorin. Men den viktigaste praktiska frågan är fortfarande obesvarad: innebär avtalet avgiftsfri passage, eller får Iran och Oman ta betalt för så kallade sjöfartstjänster efter 60 dagar?

Europa stöder vapenvilan men bygger samtidigt upp egen marin kapacitet för att säkra vattenvägen. Rederierna avvaktar tills minorna är röjda och försäkringsvillkoren klarnat. Och bakom den akuta avgiftstvisten finns en ännu större osäkerhet: om USA och Iran faktiskt kan nå en överenskommelse om Irans kärnprogram i avtalets andra fas.