Därför säljer globala kapitalförvaltare långa japanska obligationer – medan en regionalbank gör tvärtom

Därför köper Iyogin Holdings – och vad det signalerar

• Iyogin Holdings, den japanska regionalbank med bäst resultat inom obligationshandel de senaste åren, började testa marknaden i april med små köp av superlånga JGB:er – bankens första investeringsköp i JGB:er på ett decennium . Sedan 2016 hade banken enbart köpt korta statsskuldväxlar för säkerhetsändamål, med motiveringen att det inte fanns ”något sätt att investera i JGB:er” .
• Vd Kenji Miyoshis kalkyl: Han räknar med att BOJ:s styrränta toppar runt 1,5 procent i slutet av 2027 . Med dagens långa marknadsräntor (30 år omkring 3,44 procent) ser han en real positiv avkastning när räntehöjningscykeln väl har toppat. Detta är ett spel på att räntecykeln stabiliseras, inte ett spel mot ytterligare höjningar på kort sikt.
• Köpen är små och försiktiga. Den seniora chefen Naoaki Fujita betonar att banken inte fullt ut omfamnar durationsrisk – man känner sig bara för . Det är ingen djärv, hausseartad signal, utan en taktisk återkomst efter ett decenniums torka.

Vad tudelningen berättar om osäkerheten kring normaliseringen

• Utländsk frustration över BOJ:s försiktiga takt bottnar i att kärninflationen ligger på 2,8 procent samtidigt som BNP-tillväxten det första kvartalet var motståndskraftig . Ändå har BOJ höjt räntan i små steg från nära noll. Globala investerare som väntat sig en snabbare normalisering har hamnat på efterkälken när den långa räntan skjutit i höjden.
• Marknaden prisar in en bana mot omkring 1,5 procent (Iyogins vd använder 1,5 procent som slutränta ), men det råder stor oenighet om huruvida BOJ kan fullfölja den banan med tanke på Japans enorma statsskuld och det politiska tryck som premiärminister Sanae Takaichis expansiva finanspolitik medför .
• Slutsats: Försäljningen och Iyogins köp är två sidor av samma mynt – en djup osäkerhet om var Japans normalisering slutar. Utländska förvaltare minskar konvexitetsrisken i den långa änden av kurvan; inhemska banker med stabil inlåningsfinansiering och utan behov av valutasäkring kliver försiktigt in på räntenivåer de inte sett på en generation. Inget av lägren gör en övertygad riktningssatsning.