Nytt blodprov kan upptäcka tusentals genetiska tillstånd under graviditeten

Till skillnad från fostervattenprov och moderkaksprov kräver metoden inte att en nål förs in i livmodern. Det innebär att den procedurrelaterade missfallsrisk som är förknippad med invasiv provtagning kan undvikas.

Så fungerar NIFS

Under graviditeten passerar små mängder av fostrets DNA över moderkakan och ut i den gravidas blodomlopp. Vid NIFS tas ett vanligt blodprov, varefter forskarna djupsekvenserar det så kallade cellfria foster-DNA:t .

Avancerade beräkningsmetoder används sedan för att skilja fostrets genetiska information från den gravidas DNA. Analysen kan hitta både genvarianter som ärvs från föräldrarna och så kallade de novo-mutationer – förändringar som uppstår spontant hos fostret .

Enligt forskarna behövs inte heller ett separat prov från den biologiska pappan, vilket kan förenkla provtagningen och logistiken .

Metoden bygger vidare på tidigare forskning. I en genomförbarhetsstudie med 51 graviditeter, publicerad i New England Journal of Medicine 2023, visade forskare att fostrets hela exom – de protein-kodande delarna av arvsmassan – kunde undersökas från den gravidas blod . Ett NIH-finansierat projekt har dessutom rapporterat preliminära resultat med 95,7 procents sensitivitet och 94 procents precision över de graviditetsveckor som är relevanta för fosterdiagnostik .

Ett mycket bredare test än dagens NIPT

Dagens NIPT, eller icke-invasiva prenatala test, används framför allt för att uppskatta risken för vanliga kromosomavvikelser som Downs syndrom (trisomi 21), Edwards syndrom (trisomi 18) och Pataus syndrom (trisomi 13). Testet ger däremot normalt inte information om sjukdomar som orsakas av förändringar i enskilda gener.

Det är den luckan NIFS försöker fylla. Metoden analyserar samtidigt omkring 23 000 foster-gener och omfattar de tillstånd som redan ingår i standardiserad NIPT för kromosomavvikelser .

I valideringen kunde forskarna identifiera tillstånd som dagens icke-invasiva tester vanligtvis inte upptäcker, däribland Noonan syndrom, CHARGE-syndrom, Sticklers syndrom och akondroplasi, samt ett stort antal andra sällsynta ärftliga sjukdomar . Christopher Whelan uppgav att metoden täcker en stor majoritet av tillstånden på större fosteranomali-paneler, bland annat Genomics Englands panel med fler än 2 500 gener .

En genetisk diagnos före födseln kan i vissa fall hjälpa vården att planera specialistkontakt, välja en lämplig förlossningsenhet och förbereda behandling eller uppföljning direkt efter födseln. Ett provsvar är dock inte i sig en diagnos och behöver tolkas av vårdpersonal med genetisk kompetens.

Kan användas tidigt i graviditeten

NIFS uppges behålla hög träffsäkerhet redan från graviditetsvecka 10, vilket ligger nära tidpunkten för många tidiga ultraljud och fosterdiagnostiska undersökningar . Den tidiga möjligheten kan ge blivande föräldrar och vårdteam mer tid att förstå resultatet och planera nästa steg.

Tekniken har också testats vid en så kallad fetal fraction på omkring 3 procent. Det är andelen foster-DNA av det totala cellfria DNA:t i den gravidas blod . En låg andel foster-DNA kan göra vissa befintliga NIPT-analyser svårare att tolka och leda till att ett test inte ger något tydligt svar.

Säkerhet och möjliga kostnadsbesparingar

Den tydligaste säkerhetsfördelen är att NIFS endast kräver ett blodprov. Fostervattenprov och moderkaksprov innebär däremot en liten men verklig risk för missfall. Uppskattningarna varierar beroende på metod, klinik och operatör; för fostervattenprov anges exempelvis risker från omkring 0,1 till 1 procent i olika källor .

Eftersom NIFS inte kräver ett invasivt ingrepp kan metoden också minska kostnader som uppstår vid komplikationer och efterföljande vård. Det NIH-finansierade projektet bedömer att färre invasiva undersökningar på sikt skulle kunna minska kostnaderna inom mödra- och fostermedicin . Något fast pris för ett framtida kommersiellt NIFS-test har däremot inte presenterats.

Därför finns testet ännu inte på klinikerna

Trots de lovande resultaten är NIFS fortfarande en forskningsmetod. Christopher Whelan har betonat att tekniken inte är redo för rutinsjukvård, och någon säker tidsplan för kommersiell lansering finns inte .

Forskarna behöver bland annat effektivisera den omfattande sekvenseringen och den datorbaserade analysen för att få ned kostnad och svarstid . Större, framåtblickande studier behövs också för att bekräfta träffsäkerheten i mer varierade populationer och vid olika nivåer av foster-DNA .

Målet är en skalbar version som i framtiden skulle kunna beställas efter ett avvikande ultraljud eller användas som en bredare första genetisk screening. Men innan dess måste testet valideras ytterligare och införas med tydliga rutiner för genetisk vägledning, uppföljning och bekräftande diagnostik .