Därför ligger oljepriset fortfarande under 100 dollar trots historiens största utbudschock

Brentoljan rusade till 138 dollar per fat i april efter att Hormuz-krisen slog ut cirka 14 miljoner fat av produktionen från Persiska viken dagligen – något som Internationella energirådet (IEA) har kallat ”den största utbudsstörningen i den globala oljemarknadens historia” S. Ändå har priset sedan dess fallit tillbaka till ett intervall på 95–110 dollar och har tidvis till och med handlats under 100 dollar. Paradoxen har en enkel förklaring – och den börjar i Peking.

Under tisdagen talade USA:s energiminister Chris Wright vid Atlantic Councils tionde årliga Global Energy Forum i Washington D.C. och gav en dyster prognos. Fartygstrafiken genom sundet ”ökar mycket markant”, enligt Wright, men en fullständig normalisering kommer att ta ”många månader” . Konflikten har i praktiken lamslagit vattenvägen i ungefär tre månader, och trots en skör vapenvila finns inget slutgiltigt avtal med Iran om att fullt ut öppna sundet igen . Wright påpekade också att störningarna sträcker sig bortom olja och gas och även omfattar svavel, helium, smörjmedel och andra kritiska produkter .

Samtidigt medgav Wright att energikostnaderna ännu inte har stigit tillräckligt för att utlösa en så kallad ”efterfrågeförstöring” – en betydande nedgång i bränsleförbrukning . Denna återhållsamhet kommer från tre tillfälliga krafter.

Kinas kollapsande import: en buffert på 4 miljoner fat om dagen

Den enskilt största faktorn som håller priserna i schack är Kina. Världens största råoljeimportör har sänkt sina sjöburna inköp till cirka 6,7 miljoner fat per dag i maj – den lägsta nivån på ett decennium, enligt data från analysföretaget Kpler . Före kriget importerade Kina ungefär 11 miljoner fat per dag . Denna minskning på omkring fyra miljoner fat per dag har i praktiken absorberat en massiv del av det bortfallna utbudet från Persiska viken och skyddat de globala marknaderna från en mycket värre prischock . Analytiker vid Société Générale har kallat denna efterfrågeminskning för den enskilt mest kraftfulla bromsklossen för priset .

Kinas tillbakadragande är delvis avsiktligt. Peking har i stället för att jaga knappa och dyra laster på spotmarknaden börjat utnyttja sina enorma inhemska råoljelager, som uppskattas till cirka 1,4 miljarder fat – tillräckligt för att täcka ett fullständigt bortfall av importen från Mellanöstern i ett halvår . Kinesiska raffinaderier har också dragit ner sin produktion avsevärt, med en minskning av förädlingsvolymerna med ungefär 1,8 miljoner fat per dag jämfört med föregående år .

Strategiska reserver: en tillfällig brygga för utbudet

USA åtog sig i mars att frisläppa 172 miljoner fat från sin strategiska petroleumreserv (SPR), en process som sträcker sig över cirka fyra månader . Kina tros också i det tysta injicera råolja från sina strategiska reserver på den inhemska marknaden, en åtgärd som energianalytikern Rory Johnston menar hjälper till att förklara den dämpade prisutvecklingen . Tillsammans har dessa koordinerade frisläpp pumpat in tillräckligt mycket olja för att förhindra en skenande marknad trots de pågående produktionsavbrotten .

IEA orkestrerade ett bredare koordinerat frisläpp på 400 miljoner fat från medlemsländernas reserver – det största i organisationens historia – men detta ledde inte till någon omedelbar prissänkning när det tillkännagavs i mitten av mars .

Därför menar analytiker att lugnet inte kommer att bestå

Dagens jämvikt är bräcklig. Brentoljan har handlats i ett ”relativt begränsat intervall kring 95–110 dollar per fat” i stället för att explodera förbi 150 dollar . Men varje pelare som bär upp detta intervall är tillfällig:

• Kinas importminskning är reversibel. Så snart landets ekonomi tar fart igen eller lagren sinar kan en återkomst till marknaden utlösa en skarp prisrusning .
• Strategiska reserver är ändliga. Den amerikanska SPR:n och andra nationella beredskapslager kan inte stå för utsläpp i all oändlighet .
• Efterfrågeförstöring har ännu inte inträffat. Wright själv noterade att energikostnaderna inte är tillräckligt höga för att tvinga fram en meningsfull minskning av konsumtionen, vilket innebär att pristaket helt och hållet vilar på konstruerade åtgärder snarare än genuin marknadsbalans .

Som en analytikersammanfattning uttryckte det: ”Sinande reserver kommer sannolikt att driva upp priserna på lång sikt” .

Världen lever just nu på lånad tid – och lånade oljefat.