Förslaget bygger vidare på den sedan länge fastlåsta revideringen av EU:s energiskattedirektiv (ETD), som ursprungligen lades fram i juli 2021 som en del av klimatpaketet "Fit for 55". Målet är att bryta dödläget mellan regeringarna genom att sänka punktskatterna på el för ekonomiskt utsatta hushåll och uppmuntra medlemsstater att plocka bort avgifter som inte hör till energikostnaden från fakturan . Planen är inte bara en tillfällig quick fix; den syftar till att permanent koppla loss EU:s energipriser från de globala fossilmarknaderna genom att se till att den alltmer förnybara elmixen ger bestående lägre kostnader .
Den 8 juni 2026 godkände kommissionen en italiensk statsstödsplan på 23 miljarder euro för att snabba på produktionen av förnybar el från landbaserad vindkraft, solenergi, vattenkraft och biogas från reningsverk . Godkännandet, som gavs inom ramen för den nya statsstödsmallen för den rena industriomställningen (CISAF), väntas lägga till 37,15 gigawatt ny förnybar kapacitet – vilket motsvarar ungefär 48 procent av Italiens nuvarande installerade effekt från förnybart .
Åtgärden ska hjälpa Italien att nå sitt mål om att 39,4 procent av den slutliga elanvändningen ska komma från förnybara källor till 2030 . Stödet delas ut genom så kallade tvåvägs differenskontrakt (Contracts for Difference, CfDs) som löper över 20 år: när marknadspriset hamnar under ett avtalat lösenpris betalar staten ut mellanskillnaden till producenten, och när priset stiger över betalar producenten tillbaka överskottet . Värt att notera är att pengarna kommer från den italienska statskassan, inte från EU:s budget; kommissionens godkännande fungerar som ett regulatoriskt grönt ljus för statsstödet . Satsningen innebär en kraftig acceleration av Italiens energiomställning och kompletterar stamnätsoperatören Ternas separata investeringsplan på 23 miljarder euro, som sjösattes 2025 för att integrera den växande andelen förnybart i elnätet .
För att den nya vågen av förnybar el verkligen ska leda till lägre räkningar och ett effektivare system, förbereder Bryssel nu ett bindande EU-gemensamt krav på smarta elmätare. Ett utkast som nyhetsbyråerna POLITICO och E&E News tagit del av sätter preliminära mål om att minst 50 procent av slutkonsumenterna ska ha smarta mätare senast 2030, en andel som ska stiga till 65 procent till 2033 . Siffrorna står fortfarande inom klamrar i utkastet, vilket betyder att de kan komma att justeras, men kravet ersätter den tidigare icke-bindande ambitionen om 80 procents täckning för smarta elmätare till 2020 (enligt det tredje energipaketet) som lämnade medlemsstaterna med en mycket ojämn utbyggnadstakt .
Det existerande elmarknadsdirektivet (EU/2019/944) slår redan fast vilka funktioner de smarta mätarna måste ha, men i slutet av 2025 var den totala penetrationstakten för smarta elmätare inom EU-27 bara uppe i omkring 65–70 procent, och länder som Tyskland och Tjeckien släpade efter rejält . De nya bindande målen syftar till att snabba på elektrifieringen och ge konsumenter realtidsdata så att de kan styra sin förbrukning till billigare tider på dygnet, vilket i praktiken kapar topparna på hushållets elkostnader .
Som ett ramverk kring dessa strukturförändringar ligger AccelerateEU-paketet, kommissionens heltäckande krissvar som lanserades den 22 april 2026 . Här förenas omedelbara lättnader med långsiktiga systemreformer:
Denna spelbok bygger på lärdomarna från energikrisen 2022, men lutar sig också mot den handlingsplan för överkomlig energi som lades fram i februari 2025. Den tidigare planen förutspådde nettobesparingar på 45 miljarder euro under 2025, stigande till 130 miljarder till 2030 och 260 miljarder till 2040 . Redan då pekades sänkta skatter och avgifter på el ut som en nyckelåtgärd, vilket banade väg för de mer offensiva finanspolitiska ingrepp vi ser nu som svar på den Iran-drivna energichocken .
Den aktuella krisen, triggad av Iran-konflikten och de störningar i globala fossila leveranskedjor som den fört med sig, har återigen tänt inflationsbrasan och bromsat BNP-tillväxten – något som uttryckligen nämns i kommissionens vårprognos för 2026 . Krisen skiljer sig från Ryssland-Ukraina-chocken 2022, men EU:s svar avslöjar en strategisk mognad: medan den förra krisen tvingade fram en panikartad jakt på alternativa gasleveranser, skyndar den här krisen på strukturella lösningar som tidigare stått och stampat – med elskattereformen och de bindande målen för smarta mätare i spetsen. Målet är inte enbart att rida ut ännu en prischock, utan att se till att nästa gång aldrig slår lika hårt mot de europeiska hushållen.
Förslaget bygger vidare på den sedan länge fastlåsta revideringen av EU:s energiskattedirektiv (ETD), som ursprungligen lades fram i juli 2021 som en del av klimatpaketet "Fit for 55". Målet är att bryta dödläget mellan regeringarna genom att sänka punktskatterna på el för ekonomiskt utsatta hushåll och uppmuntra medlemsstater att plocka bort avgifter som inte hör till energikostnaden från fakturan . Planen är inte bara en tillfällig quick fix; den syftar till att permanent koppla loss EU:s energipriser från de globala fossilmarknaderna genom att se till att den alltmer förnybara elmixen ger bestående lägre kostnader .
Den 8 juni 2026 godkände kommissionen en italiensk statsstödsplan på 23 miljarder euro för att snabba på produktionen av förnybar el från landbaserad vindkraft, solenergi, vattenkraft och biogas från reningsverk . Godkännandet, som gavs inom ramen för den nya statsstödsmallen för den rena industriomställningen (CISAF), väntas lägga till 37,15 gigawatt ny förnybar kapacitet – vilket motsvarar ungefär 48 procent av Italiens nuvarande installerade effekt från förnybart .
Åtgärden ska hjälpa Italien att nå sitt mål om att 39,4 procent av den slutliga elanvändningen ska komma från förnybara källor till 2030 . Stödet delas ut genom så kallade tvåvägs differenskontrakt (Contracts for Difference, CfDs) som löper över 20 år: när marknadspriset hamnar under ett avtalat lösenpris betalar staten ut mellanskillnaden till producenten, och när priset stiger över betalar producenten tillbaka överskottet . Värt att notera är att pengarna kommer från den italienska statskassan, inte från EU:s budget; kommissionens godkännande fungerar som ett regulatoriskt grönt ljus för statsstödet . Satsningen innebär en kraftig acceleration av Italiens energiomställning och kompletterar stamnätsoperatören Ternas separata investeringsplan på 23 miljarder euro, som sjösattes 2025 för att integrera den växande andelen förnybart i elnätet .
För att den nya vågen av förnybar el verkligen ska leda till lägre räkningar och ett effektivare system, förbereder Bryssel nu ett bindande EU-gemensamt krav på smarta elmätare. Ett utkast som nyhetsbyråerna POLITICO och E&E News tagit del av sätter preliminära mål om att minst 50 procent av slutkonsumenterna ska ha smarta mätare senast 2030, en andel som ska stiga till 65 procent till 2033 . Siffrorna står fortfarande inom klamrar i utkastet, vilket betyder att de kan komma att justeras, men kravet ersätter den tidigare icke-bindande ambitionen om 80 procents täckning för smarta elmätare till 2020 (enligt det tredje energipaketet) som lämnade medlemsstaterna med en mycket ojämn utbyggnadstakt .
Det existerande elmarknadsdirektivet (EU/2019/944) slår redan fast vilka funktioner de smarta mätarna måste ha, men i slutet av 2025 var den totala penetrationstakten för smarta elmätare inom EU-27 bara uppe i omkring 65–70 procent, och länder som Tyskland och Tjeckien släpade efter rejält . De nya bindande målen syftar till att snabba på elektrifieringen och ge konsumenter realtidsdata så att de kan styra sin förbrukning till billigare tider på dygnet, vilket i praktiken kapar topparna på hushållets elkostnader .
Som ett ramverk kring dessa strukturförändringar ligger AccelerateEU-paketet, kommissionens heltäckande krissvar som lanserades den 22 april 2026 . Här förenas omedelbara lättnader med långsiktiga systemreformer:
Denna spelbok bygger på lärdomarna från energikrisen 2022, men lutar sig också mot den handlingsplan för överkomlig energi som lades fram i februari 2025. Den tidigare planen förutspådde nettobesparingar på 45 miljarder euro under 2025, stigande till 130 miljarder till 2030 och 260 miljarder till 2040 . Redan då pekades sänkta skatter och avgifter på el ut som en nyckelåtgärd, vilket banade väg för de mer offensiva finanspolitiska ingrepp vi ser nu som svar på den Iran-drivna energichocken .
Den aktuella krisen, triggad av Iran-konflikten och de störningar i globala fossila leveranskedjor som den fört med sig, har återigen tänt inflationsbrasan och bromsat BNP-tillväxten – något som uttryckligen nämns i kommissionens vårprognos för 2026 . Krisen skiljer sig från Ryssland-Ukraina-chocken 2022, men EU:s svar avslöjar en strategisk mognad: medan den förra krisen tvingade fram en panikartad jakt på alternativa gasleveranser, skyndar den här krisen på strukturella lösningar som tidigare stått och stampat – med elskattereformen och de bindande målen för smarta mätare i spetsen. Målet är inte enbart att rida ut ännu en prischock, utan att se till att nästa gång aldrig slår lika hårt mot de europeiska hushållen.