Den 8 juni 2026 godkände kommissionen en italiensk statsstödsplan på 23 miljarder euro för att snabba på produktionen av förnybar el från landbaserad vindkraft, solenergi, vattenkraft och biogas från reningsverk . Godkännandet, som gavs inom ramen för den nya statsstödsmallen för den rena industriomställningen (CISAF), väntas lägga till 37,15 gigawatt ny förnybar kapacitet – vilket motsvarar ungefär 48 procent av Italiens nuvarande installerade effekt från förnybart
.
Åtgärden ska hjälpa Italien att nå sitt mål om att 39,4 procent av den slutliga elanvändningen ska komma från förnybara källor till 2030 . Stödet delas ut genom så kallade tvåvägs differenskontrakt (Contracts for Difference, CfDs) som löper över 20 år: när marknadspriset hamnar under ett avtalat lösenpris betalar staten ut mellanskillnaden till producenten, och när priset stiger över betalar producenten tillbaka överskottet
. Värt att notera är att pengarna kommer från den italienska statskassan, inte från EU:s budget; kommissionens godkännande fungerar som ett regulatoriskt grönt ljus för statsstödet
. Satsningen innebär en kraftig acceleration av Italiens energiomställning och kompletterar stamnätsoperatören Ternas separata investeringsplan på 23 miljarder euro, som sjösattes 2025 för att integrera den växande andelen förnybart i elnätet
.
För att den nya vågen av förnybar el verkligen ska leda till lägre räkningar och ett effektivare system, förbereder Bryssel nu ett bindande EU-gemensamt krav på smarta elmätare. Ett utkast som nyhetsbyråerna POLITICO och E&E News tagit del av sätter preliminära mål om att minst 50 procent av slutkonsumenterna ska ha smarta mätare senast 2030, en andel som ska stiga till 65 procent till 2033 . Siffrorna står fortfarande inom klamrar i utkastet, vilket betyder att de kan komma att justeras, men kravet ersätter den tidigare icke-bindande ambitionen om 80 procents täckning för smarta elmätare till 2020 (enligt det tredje energipaketet) som lämnade medlemsstaterna med en mycket ojämn utbyggnadstakt
.
Det existerande elmarknadsdirektivet (EU/2019/944) slår redan fast vilka funktioner de smarta mätarna måste ha, men i slutet av 2025 var den totala penetrationstakten för smarta elmätare inom EU-27 bara uppe i omkring 65–70 procent, och länder som Tyskland och Tjeckien släpade efter rejält . De nya bindande målen syftar till att snabba på elektrifieringen och ge konsumenter realtidsdata så att de kan styra sin förbrukning till billigare tider på dygnet, vilket i praktiken kapar topparna på hushållets elkostnader
.
Som ett ramverk kring dessa strukturförändringar ligger AccelerateEU-paketet, kommissionens heltäckande krissvar som lanserades den 22 april 2026 . Här förenas omedelbara lättnader med långsiktiga systemreformer:
Denna spelbok bygger på lärdomarna från energikrisen 2022, men lutar sig också mot den handlingsplan för överkomlig energi som lades fram i februari 2025. Den tidigare planen förutspådde nettobesparingar på 45 miljarder euro under 2025, stigande till 130 miljarder till 2030 och 260 miljarder till 2040 . Redan då pekades sänkta skatter och avgifter på el ut som en nyckelåtgärd, vilket banade väg för de mer offensiva finanspolitiska ingrepp vi ser nu som svar på den Iran-drivna energichocken
.
Den aktuella krisen, triggad av Iran-konflikten och de störningar i globala fossila leveranskedjor som den fört med sig, har återigen tänt inflationsbrasan och bromsat BNP-tillväxten – något som uttryckligen nämns i kommissionens vårprognos för 2026 . Krisen skiljer sig från Ryssland-Ukraina-chocken 2022, men EU:s svar avslöjar en strategisk mognad: medan den förra krisen tvingade fram en panikartad jakt på alternativa gasleveranser, skyndar den här krisen på strukturella lösningar som tidigare stått och stampat – med elskattereformen och de bindande målen för smarta mätare i spetsen. Målet är inte enbart att rida ut ännu en prischock, utan att se till att nästa gång aldrig slår lika hårt mot de europeiska hushållen.
Comments
0 comments