EU:s nya stålregler: Kraftigt minskad import, höjda tullar och hårdare ursprungskrav

Den 8 juni 2026 gav EU:s ministerråd slutgiltigt grönt ljus för en ny skyddsförordning som radikalt skriver om reglerna för stålimport till unionen . Förordningen, som först föreslogs av EU-kommissionen i oktober 2025 och antogs av Europaparlamentet med siffrorna 606 mot 16 den 19 maj 2026, träder i kraft den 1 juli 2026 – dagen efter att de nuvarande skyddsåtgärderna löper ut .

Bakgrunden är en kronisk global överkapacitet på över 600 miljoner ton årligen, främst driven av Kina, samt risken för handelsomdirigering till följd av USA:s ståltullar under Section 232 . Den nya förordningen beskrivs som det mest aggressiva handelsförsvaret för europeiska stålproducenter på flera år.

Sänkta kvoter och fördubblade tullar

Den ekonomiska arkitekturen bygger på en betydligt stramare importtratt.

• Kvotminskning: Den årliga tullfria importkvoten sänks till 18,3 miljoner ton – en minskning med 47 procent jämfört med 2024 års nivå på cirka 33 miljoner ton .
• Strafftull: Allt stål som importeras utöver lands- eller produktspecifika kvoter beläggs med en fördubblad strafftull på 50 procent, upp från tidigare 25 procent . Den rättsliga texten anger uttryckligen att tullen syftar till att "minimera risken för handelsomdirigering" .
• Kvartalsvis administration: Årskvoten delas upp i kvartalsvisa delkvoter med en överföringsmekanism och hanteras inom EU:s system för tullkvoter (TRQ) . Detta förhindrar att en enda importvåg förbrukar hela årets tilldelning i början av en period.

Nya regler: Ursprungsmärkning och flexibla tak

Förordningen ändrar inte bara siffror – den omdefinierar hur stålets ursprung fastställs och ger kommissionen löpande handlingsutrymme.

• "Melt and Pour"-regeln: För första gången avgörs stålets ursprung inte av var det senast bearbetades, utan av i vilket land det först smältes och göts. Kravet, som börjar gälla från den 1 oktober 2026, är specifikt utformat för att blockera omlastning och kringgående via minimal bearbetning i tredjeländer . Importörer måste kunna dokumentera och styrka detta ursprung.
• Utökad produkttäckning: Förordningen breddar antalet stålproduktkategorier från 28 till 30 och omfattar ytterligare HS-nummer . Kommissionen har också mandat att utvärdera ytterligare utvidgningar före utgången av 2026 och senast i mitten av 2027 för nedströmsprodukter som innehåller betydande mängder stål .
• Kommissionens manöverutrymme: Den totala årliga tullkvoten uppgår till exakt 18 345 922 ton, men kommissionen har befogenhet att se över och ändra volymerna baserat på marknadsförhållanden. Den totala kvoten kan justeras inom ett golv på cirka 14,4 miljoner ton och ett tak på 22,2 miljoner ton .

Undantag och utfasning av ryska stålämnen

Trots den breda tillämpningen finns två viktiga undantag.

Norge, Island och Liechtenstein är helt undantagna från kvot- och tullrestriktionerna, vilket återspeglar deras djupa integration med EU:s inre marknad som EES-medlemmar . Dessa länder omfattas dock fortfarande av "melt and pour"-spårbarhetskraven .

En politiskt känsligare fråga är behandlingen av ryskt stål. Förordningen fastställer en tidsplan för att fasa ut det befintliga undantaget för ryska stålämnen senast 2028, vilket eliminerar den kvarvarande kvottilldelning som hängt med från tidigare sanktionsjusteringar .

Branschens reaktion: Lättnad, men ingen frälsning

Reaktionen från europeiska ståltillverkare kan bäst beskrivas som försiktig lättnad. Tyska stålförbundet (WV Stahl), som företräder en av kontinentens största producentnationer, välkomnade antagandet som en stark signal mot den globala överkapacitet som pressat inhemska bruk i åratal .

"Dagens beslut sänder en stark signal för stålproduktionen i Tyskland och Europa," sade Gunnar Groebler, ordförande för tyska stålförbundet .

Men välkomnandet åtföljdes av tydliga varningar. Branschföreträdare och fackföreningar har konsekvent hävdat att handelspolitiskt försvar inte är tillräckligt. Tyska producenter uttryckte oro för att reglerna kanske ändå inte helt stänger dörren för omlastningsrisker via tredjeländer och efterlyste starkare efterlevnadskontroller . Juergen Kerner, vice ordförande för IG Metall, konstaterade att även om importbegränsningarna var rätt svar på billig asiatisk import och kan bidra till att skydda arbetstillfällen, måste regeringarna också leverera lägre energipriser, starkare efterfrågeincitament och ekonomisk stimulans för att säkra sektorns överlevnad .

Det övergripande målet för europeiska ståltillverkare, formulerat av branschorganisationen EUROFER, är att pressa kapacitetsutnyttjandet tillbaka mot 80–85 procent, en skarp kontrast till dagens bruksutnyttjande på runt 65 procent .

Varför nu: Global överkapacitet och amerikanskt handelstryck

Förordningen är EU:s försök att lösa ett strukturellt problem som tillfälliga skyddsåtgärder inte längre kunde hantera. De befintliga stålskydden, som funnits sedan 2018 inom WTO:s ramverk, löpte ut den 30 juni 2026 och kunde inte förlängas juridiskt . Det grundläggande problemet – en massiv global överkapacitet utan tecken på avmattning – kvarstod .

En avgörande katalysator var risken för handelsomdirigering från USA. Med USA:s breda ståltullar under Section 232 agerade EU proaktivt för att förhindra att överskottsstål som ursprungligen var avsett för den amerikanska marknaden istället svämmar över Europa och gör unionen till en avstjälpningsplats för global överkapacitet .

Lagstiftningens tidslinje

• 7 oktober 2025 — EU-kommissionen publicerar sitt lagförslag .
• 26 januari 2026 — Europaparlamentets handelsutskott (INTA) antar sin ståndpunkt .
• 13 april 2026 — Politisk trepartsöverenskommelse nås mellan parlamentet, rådet och kommissionen .
• 19 maj 2026 — Europaparlamentet ger sitt fulla plenargodkännande (606 röster mot 16) .
• 8 juni 2026 — EU:s ministerråd antar formellt förordningen .
• 1 juli 2026 — Förordningen träder i kraft i hela unionen .