Nio EU-länder gör uppror mot tvingande elbilskrav för företag – hotar fälla hela lagförslaget

EU-kommissionens plan att tvinga stora företag att ställa om sina bilflottor till el- och lågutsläppsfordon möter nu sitt hårdaste politiska motstånd hittills. En formell revolt från nio EU-länder, tillsammans med massiv kritik från fordonsindustrin, sätter hela lagstiftningsprojektet på spel.

Förslaget, ”Förordningen om rena företagsfordon”, presenterades i december 2025 och innebär att varje medlemsland ska se till att 69 % av stora företags nyregistrerade personbilar och skåpbilar år 2030 är noll- eller lågutsläppsfordon (ZLEV). Av dessa ska minst 45 % vara helt utsläppsfria (ZEV) – alltså renodlade el- eller vätgasbilar [1, 7]. Målen differentieras efter varje lands BNP per capita, och små och medelstora företag (SME) undantas helt från kraven [1, 6].

Men det som från Bryssels horisont såg ut som en pragmatisk grön omställning uppfattas i stora delar av Europa som ett hot mot både konkurrenskraft och konsumenternas valfrihet.

Koalitionen som kan fälla allt

En grupp om nio länder – Polen, Bulgarien, Tjeckien, Estland, Ungern, Italien, Lettland, Slovakien och Slovenien – har formellt gått samman och utmanat förslaget i ett gemensamt så kallat ”non-paper”. I spetsen står Polen, och huvudargumentet är enkelt: det är för tidigt. Gruppen pekar på ”ojämn utbyggnad av laddinfrastruktur” och stora ”prismässiga klyftor” mellan medlemsstaterna, vilket gör tvingande nationella mål omöjliga att uppnå i praktiken .

Koalitionen kräver att hela regleringen görs om i grunden. Istället för inköpskrav vill de se ”incitamentsbaserade mekanismer”, skatterabatter och öronmärkta investeringar i infrastruktur. Man varnar för att kommissionens nuvarande linje riskerar att ”snedvrida EU:s inre marknad” genom att lägga oproportionerligt stora kostnader på ekonomier som står långt ifrån redo för en massiv elektrifiering .

En tydlig öst-väst-klyfta

Motståndskartan visar en slående geografisk uppdelning. Oppositionsblocket domineras av central- och östeuropeiska länder där både elbilsförsäljning, laddpunktstäthet och hushållens köpkraft ligger långt under snittet i norra och västra Europa. I länder som Polen och Bulgarien är elbilarnas marknadsandel bland de lägsta i hela EU . Trots att kommissionen differentierar målen efter BNP menar koalitionen att formeln inte kompenserar för mer strukturella nackdelar som eftersatt infrastruktur och låga inkomstnivåer i relation till elbilarnas inköpspris [1, 4].

Industrin ryter ifrån: BMW, Toyota och BusinessEurope

Den politiska oppositionen får extra tyngd av tunga industriaktörer. BusinessEurope – EU:s största näringslivslobby – publicerade den 29 maj 2026 ett ställningstagande där man kräver att omställningen ska drivas ”med incitament snarare än tvång”. Man förordar också full teknikneutralitet istället för en de facto-styrning mot enbart batterielbilar .

Biltillverkarna är minst lika raka i sin kritik. BMW Group släppte ett policydokument där man hävdar att de föreslagna inköpsmålen ”missar målet” och i praktiken skulle innebära ett totalförbud mot förbränningsmotorer till 2030 – oavsett vad kunderna efterfrågar eller vad marknaden mäktar med . Redan i december 2025 gick BMW och Toyota samman med 67 leasing-, uthyrnings- och flottföretag i ett brev till kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, där de beskrev obligatoriska inköpsmål som ”förlamande dyra och kontraproduktiva” [2, 14].

En bredare samling branschorganisationer – däribland AECC, IRU, CLEPA och FuelsEurope – har på liknande sätt uttalat stöd för en incitamentsdriven och teknikneutral väg framåt. De vill också se tydliga undantag för leasingbolag och småföretag .

Det politiska spelet: vad händer nu?

Lagstiftningsmaskineriet går nu in i en kritisk fas. Här är de viktigaste datumen att hålla koll på:

• 10 juni 2026: Sista dag för medlemsländerna att lämna in skriftliga ändringsförslag till lagförslaget .
• Sent i juni 2026: EU:s transportministrar samlas vid rådsmötet för transport, telekommunikation och energi (TTE-rådet) i Luxemburg för att dryfta frågan .
• November 2026: EU-parlamentets transportutskott (TRAN) väntas hålla sin avgörande omröstning om föredragandens rapport och ändringsförslagen .

Den matematiska verkligheten

För att förslaget ska antas i ministerrådet krävs kvalificerad majoritet: minst 55 % av medlemsländerna (15 av 27), vilka tillsammans måste representera 65 % av EU:s befolkning. En blockerande minoritet kan formas av så få som fyra länder – om de tillsammans representerar 35 % av befolkningen. Med niolandskoalitionen, som inkluderar befolkningsrika stater som Polen och Italien, är tröskeln för blockering redan passerad .

Konsekvensen är tydlig: Kommissionen har ingen väg framåt utan betydande eftergifter. Det mest troliga scenariot är att de tvingande nationella målen luckras upp eller skrotas helt till förmån för ett flexiblare ramverk – med tonvikt på just ekonomiska incitament, infrastrukturstöd och längre övergångsperioder. Utan sådana förändringar kommer förslaget aldrig att få den majoritet som krävs.