Kommissionens föreslagna lösning är att vända skattepyramiden helt upp och ner: el ska beskattas lägre än fossila bränslen . Det huvudsakliga lagstiftningsverktyget för detta är den planerade revideringen av Energiskattedirektivet (ETD) . Det uppdaterade ramverket skulle koppla skattesatserna till energiinnehåll och miljöprestanda istället för volym, vilket i praktiken tar bort subventionerna till fossila bränslen och gör ren el till det billigare och självklara valet
.
Revideringen av ETD skulle dessutom tillåta medlemsländerna att sänka elskatten till noll för energiintensiva industrier och, där det är juridiskt möjligt, för hushåll . Detta strukturella skifte är tänkt att komplettera de mer kortsiktiga lättnader som kommissionen uppmanar länderna att införa omedelbart.
Lagstiftnings- och policypaketet verkar genom flera separata men sammanlänkade kanaler:
Kommissionen har uppmanat medlemsländerna att sänka elskatten till de miniminivåer som tillåts enligt nuvarande EU-lagstiftning . För privatkonsumenter är EU:s miniminivå 0,1 öre per kWh; för företag ligger den på 0,05 öre per kWh
. Många länder ligger fortfarande långt över dessa golv. I Tyskland, till exempel, beskattas hushållsel med 2,05 cent per kWh
.
Om alla medlemsländer sänkte sina nationella elskatter till EU:s miniminivå uppskattar kommissionen att hushållens elräkningar skulle kunna sjunka med upp till 14 procent, vilket ger en genomsnittlig besparing på cirka 200 euro per år .
För sårbara hushåll och energiintensiva industrier går kommissionen längre och rekommenderar att medlemsländerna helt tar bort eller minimerar elskatten. Policyverktygslådan innehåller riktat inkomststöd, energivouchers, sociala tariffer och sänkta punktskatter . EU-länderna har redan lagliga möjligheter att tillämpa noll- eller reducerade skattesatser för dem som är mest utsatta, och kommissionen uppmuntrar aktivt till att dessa används
.
En betydande del av elpriset bestäms av nätkostnaderna. Kommissionen utarbetar ett särskilt meddelande om framtidssäkrade nätavgifter för att designa om tariffstrukturerna så att de minskar de totala systemkostnaderna och belönar flexibilitet, istället för att bestraffa elektrifiering och egenproduktion . Målet är att vända på den nuvarande prissättningslogiken – att göra det billigare att använda el jämfört med gas, samtidigt som nätkostnaderna fördelas rättvist och effektivt
.
Medborgarnas energipaket, som presenterades i mars 2026, har ett uttalat fokus på att stärka konsumenternas makt. Det föreslår konkreta åtgärder för att hjälpa människor att producera, lagra, dela och sälja sin egen rena energi – allt detta förutsätter en bred utrullning av smarta elmätare och digital nätinfrastruktur . Paketet driver också på för ett snabbare genomförande av redan existerande bestämmelser i Eldirektivet kring smarta mätare, dynamisk prissättning och system för energidelning
.
AccelerateEU-planen, som lades fram i april 2026, lägger till ett krishanteringslager. Den omfattar energivouchers, samordnad gaslagring, åtgärder för minskad efterfrågan, mer flexibla statsstödsregler och en plattform för efterfrågan på råvaror – allt riktat mot hushåll och industrier som drabbats av omedelbara prischocker .
Brådskan bakom dessa reformer är inte enbart ideologisk. Den är ekonomisk, påtaglig och mätbar i miljarder.
Eskaleringen av Iran-kriget och den bredare konflikten i Mellanöstern i början av 2026 har slagit hårt mot Europas energiimporterande ekonomi. Bara under de första 44 dagarna ökade EU:s nota för importerade fossila bränslen med mer än 22 miljarder euro – utan att en enda extra energimolekyl importerades . I slutet av mars hade gaspriserna i EU stigit med ungefär 70 procent och oljepriserna med cirka 50 procent
.
Europeiska centralbanken varnade för att den kortsiktiga effekten på den globala oljeförsörjningen är större än de tre föregående energikriserna 1973, 1979 och 2022 tillsammans . Hormuzsundet, genom vilket uppskattningsvis 25 procent av världens sjöburna oljehandel normalt passerar, var i praktiken stängt, vilket tvingade fram längre och dyrare fraktrutter och lade på 30 till 50 procent i logistikkostnader
.
Än mer talande var varningen från EU:s energikommissionär Dan Jørgensen om att priserna "inte kommer att gå ner inom överskådlig tid", även om striderna skulle upphöra omedelbart . Konflikten blottade Europas kvardröjande sårbarhet, trots betydande framsteg med att minska importen av rysk gas från 45 procent av försörjningen 2022 till 12 procent 2025
. Under 2025 importerade EU fortfarande fossila bränslen för uppskattningsvis 340 miljarder euro, vilket gjorde unionen starkt exponerad mot globala prischocker
.
Parallellt med dessa skatte- och regleringsreformer verkar ett annat instrument. Sociala klimatfonden (Social Climate Fund), inrättad under EU:s lagstiftningspaket "Fit for 55", kanaliserar pengar direkt till medlemsländerna för att skydda utsatta hushåll under energiomställningen. Länderna lämnar in nationella sociala klimatplaner för att få tillgång till finansiering för renovering av byggnader, ren uppvärmning och hållbara transporter. Litauens godkända plan omfattar en tilldelning på cirka 884 miljoner euro, även om den exakta siffran bör verifieras mot kommissionens officiella antagandebeslut eller den litauiska regeringens tillkännagivande .
Om de föreslagna åtgärderna genomförs fullt ut kan det genomsnittliga europeiska hushållet se en 14-procentig sänkning av elräkningen (cirka 200 euro per år, motsvarande ungefär 2 300 svenska kronor). Energiintensiva industrier skulle få flexibiliteten att arbeta under noll- eller minimal elbeskattning, vilket förbättrar deras konkurrenskraft mot globala rivaler . De totala besparingarna från ett grönare, smartare och mer flexibelt energisystem beräknas uppgå till 45 miljarder euro under 2025, för att sedan öka till 130 miljarder euro årligen fram till 2030 och 260 miljarder euro år 2040
.
Avgörande för framgången med dessa reformer är dock åtgärder från medlemsländerna själva. Kommissionen kan rekommendera lägre skatter och smartare nätavgifter, men de slutgiltiga besluten om beskattning, avgifter och tillstånd ligger hos de nationella regeringarna . Det är nu upp till varje EU-land, inklusive Sverige, att avgöra hur snabbt man vill ta tillvara på möjligheten att sänka hushållens och företagens energikostnader.
Comments
0 comments