Så sent som tre veckor före beskedet stod det i FIFA:s officiella uppförandekod för arenorna att tomma, genomskinliga och återanvändbara plastflaskor på upp till en liter fick tas med in på arenan .
Den 2 juni fick biljettköpare däremot ett mejl om att reglerna hade ändrats och att återanvändbara vattenflaskor inte längre var tillåtna . FIFA försvarar omsvängningen med hänvisning till säkerheten och säger att förbudet ska ”förhindra risker och skador för spelare och åskådare” .
För många fans handlar kontroversen därför inte bara om en flaska. De menar att FIFA först gav tydliga besked och sedan ändrade villkoren i sista stund, när resor och biljetter redan var betalda.
Den mest uppmärksammade politiska kritiken kommer från Storbritanniens premiärminister Sir Keir Starmer. Han kallade förbudet ”helt fel” och sade att det ”handlar om att tjäna pengar” .
Starmer uppmanade FIFA att ”tänka på fansen” och påpekade att supportrar redan lägger stora summor på resor och dyra matchbiljetter . Hans uttalande förstärker bilden av en konflikt mellan FIFA:s säkerhetsförklaring och kritikers misstanke om att beslutet främst är kommersiellt motiverat.
När fans inte får ta med egna flaskor blir de i praktiken hänvisade till att köpa dryck inne på arenan. Kritiker menar att det skapar en fången marknad där åskådarna måste betala arenapriser för vatten som de annars hade kunnat ta med hemifrån.
FIFA:s långvariga samarbete med Coca-Cola har blivit centralt i kritiken. Supportergruppen Free Lions kallade beslutet ”den senaste penningjakten” . Toronto-borgmästaren Olivia Chow beskrev det som ”ren pengajakt” och frågade varför fans ska behöva köpa en vattenflaska när de kunde ta med eget vatten .
Miljöförespråkare pekar samtidigt på att ett förbud mot återanvändbara flaskor sannolikt leder till mer engångsplast och därmed går på tvärs med miljöargumenten för att använda flergångsbehållare .
Förbudet väcker också hälsorelaterade frågor. VM spelas under den nordamerikanska sommaren, och flera av arenorna har begränsad eller ingen skugga . Matcher i direkt solljus och höga temperaturer kan öka risken för uttorkning och värmerelaterad ohälsa – både bland publik och spelare.
FIFA har sagt att man ska erbjuda vattenfontäner och stationer med svalkande vattenånga, så kallade misting stations . Kritiker anser dock att sådana lösningar inte ersätter en garanterad möjlighet att bära med sig vatten.
Det har också förekommit uppgifter om specifika matcher med särskilt hög värmerisk. De tillgängliga källorna bekräftar en bred oro för värme och vätskebrist, men ger inte tillräckligt stöd för ett exakt påstående om att nio av 104 matcher skulle vara särskilt riskfyllda .
Toronto-borgmästaren Olivia Chow har varit en av de tydligaste kritikerna. Hon har uppmanat FIFA att dela ut gratis vattenflaskor inne på arenorna som ett alternativ och sagt att hon ska undersöka vad staden kan göra för att försöka påverka beslutet .
Lokala tjänstemän och miljöorganisationer i Toronto har också fördömt omsvängningen och krävt att staden agerar .
New Yorks borgmästare Zohran Mamdani har varit aktiv i förberedelserna inför VM. Tillsammans med guvernör Kathy Hochul har han informerat om trafik, säkerhet och stadens beredskap inför att över en miljon besökare väntas komma till regionen . Han har även träffat FIFA-presidenten Gianni Infantino för att diskutera VM-förberedelserna .
De tillgängliga källorna innehåller däremot inget direkt uttalande från Mamdani om just vattenflaskeförbudet. Hans roll visar ändå hur värdstädernas ledare måste hantera de praktiska och politiska följderna av turneringen.
Motståndet kommer från flera håll samtidigt: en regeringschef, borgmästare i värdstäder, miljöförespråkare och supporterorganisationer. De förenas i kritiken mot att FIFA först lovade att tomma återanvändbara flaskor skulle vara tillåtna och sedan gjorde en sen helomvändning .
FIFA hänvisar till säkerheten. Kritikerna frågar i stället varför fans ska tvingas köpa dryck inne på arenan – särskilt under ett sommar-VM där tillgången till vatten kan bli avgörande. Därför har en till synes liten regeländring blivit en större strid om publikens välfärd, miljön och vem som får betala för fotbollsupplevelsen.
Så sent som tre veckor före beskedet stod det i FIFA:s officiella uppförandekod för arenorna att tomma, genomskinliga och återanvändbara plastflaskor på upp till en liter fick tas med in på arenan .
Den 2 juni fick biljettköpare däremot ett mejl om att reglerna hade ändrats och att återanvändbara vattenflaskor inte längre var tillåtna . FIFA försvarar omsvängningen med hänvisning till säkerheten och säger att förbudet ska ”förhindra risker och skador för spelare och åskådare” .
För många fans handlar kontroversen därför inte bara om en flaska. De menar att FIFA först gav tydliga besked och sedan ändrade villkoren i sista stund, när resor och biljetter redan var betalda.
Den mest uppmärksammade politiska kritiken kommer från Storbritanniens premiärminister Sir Keir Starmer. Han kallade förbudet ”helt fel” och sade att det ”handlar om att tjäna pengar” .
Starmer uppmanade FIFA att ”tänka på fansen” och påpekade att supportrar redan lägger stora summor på resor och dyra matchbiljetter . Hans uttalande förstärker bilden av en konflikt mellan FIFA:s säkerhetsförklaring och kritikers misstanke om att beslutet främst är kommersiellt motiverat.
När fans inte får ta med egna flaskor blir de i praktiken hänvisade till att köpa dryck inne på arenan. Kritiker menar att det skapar en fången marknad där åskådarna måste betala arenapriser för vatten som de annars hade kunnat ta med hemifrån.
FIFA:s långvariga samarbete med Coca-Cola har blivit centralt i kritiken. Supportergruppen Free Lions kallade beslutet ”den senaste penningjakten” . Toronto-borgmästaren Olivia Chow beskrev det som ”ren pengajakt” och frågade varför fans ska behöva köpa en vattenflaska när de kunde ta med eget vatten .
Miljöförespråkare pekar samtidigt på att ett förbud mot återanvändbara flaskor sannolikt leder till mer engångsplast och därmed går på tvärs med miljöargumenten för att använda flergångsbehållare .
Förbudet väcker också hälsorelaterade frågor. VM spelas under den nordamerikanska sommaren, och flera av arenorna har begränsad eller ingen skugga . Matcher i direkt solljus och höga temperaturer kan öka risken för uttorkning och värmerelaterad ohälsa – både bland publik och spelare.
FIFA har sagt att man ska erbjuda vattenfontäner och stationer med svalkande vattenånga, så kallade misting stations . Kritiker anser dock att sådana lösningar inte ersätter en garanterad möjlighet att bära med sig vatten.
Det har också förekommit uppgifter om specifika matcher med särskilt hög värmerisk. De tillgängliga källorna bekräftar en bred oro för värme och vätskebrist, men ger inte tillräckligt stöd för ett exakt påstående om att nio av 104 matcher skulle vara särskilt riskfyllda .
Toronto-borgmästaren Olivia Chow har varit en av de tydligaste kritikerna. Hon har uppmanat FIFA att dela ut gratis vattenflaskor inne på arenorna som ett alternativ och sagt att hon ska undersöka vad staden kan göra för att försöka påverka beslutet .
Lokala tjänstemän och miljöorganisationer i Toronto har också fördömt omsvängningen och krävt att staden agerar .
New Yorks borgmästare Zohran Mamdani har varit aktiv i förberedelserna inför VM. Tillsammans med guvernör Kathy Hochul har han informerat om trafik, säkerhet och stadens beredskap inför att över en miljon besökare väntas komma till regionen . Han har även träffat FIFA-presidenten Gianni Infantino för att diskutera VM-förberedelserna .
De tillgängliga källorna innehåller däremot inget direkt uttalande från Mamdani om just vattenflaskeförbudet. Hans roll visar ändå hur värdstädernas ledare måste hantera de praktiska och politiska följderna av turneringen.
Motståndet kommer från flera håll samtidigt: en regeringschef, borgmästare i värdstäder, miljöförespråkare och supporterorganisationer. De förenas i kritiken mot att FIFA först lovade att tomma återanvändbara flaskor skulle vara tillåtna och sedan gjorde en sen helomvändning .
FIFA hänvisar till säkerheten. Kritikerna frågar i stället varför fans ska tvingas köpa dryck inne på arenan – särskilt under ett sommar-VM där tillgången till vatten kan bli avgörande. Därför har en till synes liten regeländring blivit en större strid om publikens välfärd, miljön och vem som får betala för fotbollsupplevelsen.