Det är slutet för en mission som förändrade bilden av Mars klimatförflutna – men också för en ofta förbisedd kommunikationslänk mellan jorden och robotarna på Mars yta.

Ett plötsligt avbrott efter en rutinmässig rapport

MAVEN skickade sin sista fullständiga telemetri den 4 december 2025. Då såg alla delsystem ut att fungera normalt . Två dagar senare passerade farkosten bakom Mars, precis som den gjorde under sina vanliga omlopp. När den borde ha kommit fram på andra sidan hörde NASA:s Deep Space Network – det globala nätverk av stora radioantenner som används för kommunikation med rymdfarkoster – ingenting .

Spårningsdata från marken gav snart en oroande ledtråd: MAVEN roterade okontrollerat och befann sig inte längre exakt där den skulle vara . En senare granskning pekade ut ett sannolikt fel i ett av farkostens två primära tröghetsmätningssystem, IMU-enheter. De används för att avgöra farkostens orientering i rymden .

Om MAVEN inte kan fastställa sin riktning blir det svårt att hålla solpanelerna riktade mot solen. Batterierna kan då laddas ur, samtidigt som farkosten börjar tumla. Det är den händelsekedja som NASA:s granskning bedömde sannolikt ledde till att MAVEN inte gick att återfå.

NASA försökte rädda farkosten i nästan ett halvår

Räddningsarbetet pågick från december 2025 till juni 2026. Försöken försvårades dessutom av en period då solen befann sig mellan jorden och Mars, vilket gjorde tillförlitlig kommunikation mycket svår.

• 6–15 december 2025: NASA försökte återupprätta kontakten via Deep Space Network och analyserade en kort bit spårningsdata. Den visade att MAVEN roterade på ett oväntat sätt när den kom fram bakom Mars .
• Försök att aktivera reservsystemet: Ingenjörerna skickade ett kommando för att avsluta farkostens så kallade hjärtslagssignal. Tanken var att tvinga fram en omstart och ett byte till den andra IMU-enheten. Det återställde inte kontrollen över farkostens orientering .
• Kommunikationsavbrott under solkonjunktion: I slutet av december pausades räddningsarbetet i ungefär två veckor när solen låg mellan jorden och Mars. Under sådana perioder kan radiosignaler störas eller bli omöjliga att använda .
• Nya kontaktförsök från den 26 januari 2026: När solkonjunktionen var över började NASA åter söka efter MAVEN med hjälp av Deep Space Network och Green Bank Observatory. Farkosten svarade inte .
• Det sista försöket: NASA skickade kommandon som i bästa fall skulle ha kunnat hjälpa en tumlande och strömsvag farkost att åter rikta sig mot solen. Någon ny telemetri kom aldrig tillbaka .

Efter att alla praktiska möjligheter hade prövats fastslog NASA:s haveriutredning den 3 juni 2026 att MAVEN inte gick att återvinna. Missionen avslutades därmed formellt .

MAVEN visade hur solen förändrade Mars

MAVEN – en förkortning av Mars Atmosphere and Volatile Evolution – var den första missionen som helt ägnades åt Mars övre atmosfär och hur gaser försvinner ut i rymden . Den ursprungliga missionen var planerad att pågå i ett år, men farkosten fortsatte samla in data i mer än ett decennium utöver det .

Ett av de viktigaste resultaten var bevisen för att solen spelar en central roll i Mars långsiktiga klimatförändring. Solvinden, en ständig ström av laddade partiklar från solen, sliter loss joner från Mars övre atmosfär. Under kraftiga solstormar kan processen öka med en faktor på tio eller mer .

Över miljarder år kan denna erosion ha bidragit till att förvandla Mars från en varmare och fuktigare värld till den kalla, torra ökenplanet vi ser i dag .

Bland MAVEN:s andra upptäckter finns:

• De första direkta observationerna av utbredda diffusa norrsken och protonnorrsken på Mars. De fungerar på andra sätt än norrsken på jorden .
• En tidigare okänd skiktning av metalljoner i Mars jonosfär, skapad av interplanetärt stoft som träffar atmosfären .
• Över 22 000 genomförda omlopp, mer än 10 000 ultravioletta bilder av Mars och mätningar av över 14 biljoner elektroner i instrumenten .

Den osynliga länken för Marsrobotarna

MAVEN var inte bara ett vetenskapligt observatorium. Den fungerade också som en reläsatellit i NASA:s kommunikationsnätverk kring Mars. Farkosten skickade kommandon och vetenskapliga data mellan jorden och robotar på planetytan .

Totalt genomförde MAVEN över 1 850 datareläer för ytmissioner, däribland Curiosity- och Perseverance-rovrarna samt den numera pensionerade landaren InSight .

När MAVEN nu är borta har Marsnätverket förlorat en betydande del av sin kapacitet. NASA kan fortfarande använda andra farkoster, som Mars Reconnaissance Orbiter och Mars Odyssey, för att förmedla data . Men MAVEN:s förlust innebär att en större del av kommunikationsarbetet faller på de återstående orbitrarna.

MAVEN lämnar därför efter sig ett dubbelt arv: en lång serie mätningar som förklarar hur Mars förlorade sin atmosfär, och ett praktiskt arbete bakom kulisserna som hjälpte robotarna på marken att hålla kontakten med jorden.

Det är slutet för en mission som förändrade bilden av Mars klimatförflutna – men också för en ofta förbisedd kommunikationslänk mellan jorden och robotarna på Mars yta.

Ett plötsligt avbrott efter en rutinmässig rapport

MAVEN skickade sin sista fullständiga telemetri den 4 december 2025. Då såg alla delsystem ut att fungera normalt . Två dagar senare passerade farkosten bakom Mars, precis som den gjorde under sina vanliga omlopp. När den borde ha kommit fram på andra sidan hörde NASA:s Deep Space Network – det globala nätverk av stora radioantenner som används för kommunikation med rymdfarkoster – ingenting .

Spårningsdata från marken gav snart en oroande ledtråd: MAVEN roterade okontrollerat och befann sig inte längre exakt där den skulle vara . En senare granskning pekade ut ett sannolikt fel i ett av farkostens två primära tröghetsmätningssystem, IMU-enheter. De används för att avgöra farkostens orientering i rymden .

Om MAVEN inte kan fastställa sin riktning blir det svårt att hålla solpanelerna riktade mot solen. Batterierna kan då laddas ur, samtidigt som farkosten börjar tumla. Det är den händelsekedja som NASA:s granskning bedömde sannolikt ledde till att MAVEN inte gick att återfå.

NASA försökte rädda farkosten i nästan ett halvår

Räddningsarbetet pågick från december 2025 till juni 2026. Försöken försvårades dessutom av en period då solen befann sig mellan jorden och Mars, vilket gjorde tillförlitlig kommunikation mycket svår.

• 6–15 december 2025: NASA försökte återupprätta kontakten via Deep Space Network och analyserade en kort bit spårningsdata. Den visade att MAVEN roterade på ett oväntat sätt när den kom fram bakom Mars .
• Försök att aktivera reservsystemet: Ingenjörerna skickade ett kommando för att avsluta farkostens så kallade hjärtslagssignal. Tanken var att tvinga fram en omstart och ett byte till den andra IMU-enheten. Det återställde inte kontrollen över farkostens orientering .
• Kommunikationsavbrott under solkonjunktion: I slutet av december pausades räddningsarbetet i ungefär två veckor när solen låg mellan jorden och Mars. Under sådana perioder kan radiosignaler störas eller bli omöjliga att använda .
• Nya kontaktförsök från den 26 januari 2026: När solkonjunktionen var över började NASA åter söka efter MAVEN med hjälp av Deep Space Network och Green Bank Observatory. Farkosten svarade inte .
• Det sista försöket: NASA skickade kommandon som i bästa fall skulle ha kunnat hjälpa en tumlande och strömsvag farkost att åter rikta sig mot solen. Någon ny telemetri kom aldrig tillbaka .

Efter att alla praktiska möjligheter hade prövats fastslog NASA:s haveriutredning den 3 juni 2026 att MAVEN inte gick att återvinna. Missionen avslutades därmed formellt .

MAVEN visade hur solen förändrade Mars

MAVEN – en förkortning av Mars Atmosphere and Volatile Evolution – var den första missionen som helt ägnades åt Mars övre atmosfär och hur gaser försvinner ut i rymden . Den ursprungliga missionen var planerad att pågå i ett år, men farkosten fortsatte samla in data i mer än ett decennium utöver det .

Ett av de viktigaste resultaten var bevisen för att solen spelar en central roll i Mars långsiktiga klimatförändring. Solvinden, en ständig ström av laddade partiklar från solen, sliter loss joner från Mars övre atmosfär. Under kraftiga solstormar kan processen öka med en faktor på tio eller mer .

Över miljarder år kan denna erosion ha bidragit till att förvandla Mars från en varmare och fuktigare värld till den kalla, torra ökenplanet vi ser i dag .

Bland MAVEN:s andra upptäckter finns:

• De första direkta observationerna av utbredda diffusa norrsken och protonnorrsken på Mars. De fungerar på andra sätt än norrsken på jorden .
• En tidigare okänd skiktning av metalljoner i Mars jonosfär, skapad av interplanetärt stoft som träffar atmosfären .
• Över 22 000 genomförda omlopp, mer än 10 000 ultravioletta bilder av Mars och mätningar av över 14 biljoner elektroner i instrumenten .

Den osynliga länken för Marsrobotarna

MAVEN var inte bara ett vetenskapligt observatorium. Den fungerade också som en reläsatellit i NASA:s kommunikationsnätverk kring Mars. Farkosten skickade kommandon och vetenskapliga data mellan jorden och robotar på planetytan .

Totalt genomförde MAVEN över 1 850 datareläer för ytmissioner, däribland Curiosity- och Perseverance-rovrarna samt den numera pensionerade landaren InSight .

När MAVEN nu är borta har Marsnätverket förlorat en betydande del av sin kapacitet. NASA kan fortfarande använda andra farkoster, som Mars Reconnaissance Orbiter och Mars Odyssey, för att förmedla data . Men MAVEN:s förlust innebär att en större del av kommunikationsarbetet faller på de återstående orbitrarna.

MAVEN lämnar därför efter sig ett dubbelt arv: en lång serie mätningar som förklarar hur Mars förlorade sin atmosfär, och ett praktiskt arbete bakom kulisserna som hjälpte robotarna på marken att hålla kontakten med jorden.