Arc7-fartygen är specialbyggda för att året runt kunna navigera Nordostpassagen – som ryska federationssubjekt kalla Norra sjövägen – och bryta is upp till 2,1 meter tjock utan isbrytarassistans. Fartygen är registrerade hos ägare i Grekland (Dynagas), Kanada (Teekay) och Bermuda (Seapeak Maritime) .
Varje fartyg har en nybyggnadsprislapp på cirka 300–350 miljoner dollar. Kontraktsvärdet för enskilda underhållscykler har inte offentliggjorts, men specialiserat torrdocksarbete – skrovreparationer, översyn av framdrivningssystem och service av kryotankar – ligger normalt på tiotals miljoner dollar per besök. Urgewald uppskattar att det sammanlagda värdet av de Arc7-fartyg Fayard skulle kunna reparera innan ett förbud löper upp i hundratals miljoner dollar . Under 2025 servade Fayard redan fem tankfartyg som anlände från Jamalhalvön
.
Regelverket förändras snabbt, men det viktigaste datumet – när EU-operatörer måste sluta reparera ryska LNG-fartyg – är fortfarande inte spikat. EU:s 20:e sanktionspaket, som antogs i april och maj 2026, inför ett nytt förbud mot att tillhandahålla underhåll, teknisk assistans, försäkring och mäklartjänster till isbrytare och LNG-tankfartyg som är verksamma i, eller för användning i, Ryssland .
Ett separat förbud mot finansiella tjänster och försäkring för ryskägda eller ryskflaggade LNG-fartyg trädde i kraft den 25 april 2026, och samma restriktion för alla övriga LNG-tankfartyg som opererar för Ryssland börjar gälla den 1 januari 2027 .
Avgörande är att EU-rådet lämnade en öppning för att självt bestämma när underhållsförbudet specifikt ska träda i kraft. Den juridiska texten anger att rådet ska fatta beslut om datumet “med beaktande av en lämplig avvecklingsperiod, efter samordning med G7 och pristakskoalitionen” . Flera rapporter pekar mot 2027, men inget bindande datum har fastställts
. Tills det datumet är satt av rådet förblir Fayards arbete tillåtet enligt EU-rätten.
Den juridiska grundbulten är att torrdocksunderhåll av LNG-fartyg aldrig uttryckligen har förbjudits i EU:s sanktioner. Restriktionerna har stegvis riktats mot rysk olja, kol, produkter med dubbla användningsområden och den så kallade skuggflottan – men den specialiserade Arc7-flottan, avgörande för att flytta gas snarare än olja, hamnade mellan stolarna . Fayard självt framhåller att man följer EU:s regler och betonar vikten av att garantera fartygens säkerhet
.
Fayard blev ensam EU-leverantör i början av 2025, när Damen Shiprepair Brest i Frankrike frivilligt upphörde med alla reparationer på ryskkopplade LNG-fartyg. En talesperson för det nederländska moderbolaget Damen bekräftade att det tidigare arbetet var “tillåtet enligt europeisk sanktionslagstiftning” men att företaget valde att sluta “i linje med nederländsk utrikespolitik som avråder nederländska företag från att stödja rysk LNG-export” . Det beslutet lämnade Fayards varv i Odense som den enda västerländska anläggningen i stånd att torrdocka Arc7-fartygen – en position som det danska varvet har utnyttjat genom att öka sin arbetsvolym
.
Danmarks statsminister har offentligt invänt mot reparationerna, men den danska regeringen saknar laglig rätt att stoppa dem ensidigt. Eftersom arbetet inte bryter mot gällande EU-sanktioner kan Köpenhamn inte tvinga Fayard att upphöra utan ny EU-omfattande lagstiftning . Kampanjgrupper som Urgewald och ukrainska civilsamhällesorganisationer har krävt omedelbara ensidiga åtgärder och menar att varje reparerat tankfartyg förlänger en intäktsström som finansierar Rysslands krigsmaskin
.
Rent praktiskt finns få alternativa varv. Den specialiserade torrdockskapacitet som krävs för Arc7-klassens skrov och lasthanteringssystem är koncentrerad till en handfull nordeuropeiska anläggningar. Fartygen är beroende av europeiska varv både för teknisk expertis och för närheten till den viktigaste handelsrutten – från Jamal i Sibirien till hamnar i nordvästra Europa . Om Fayards tjänster försvinner riskerar Rysslands Yamal LNG-exportkedja allvarliga störningar under vintermånaderna, just när gaspriserna på norra halvklotet når sina högsta nivåer
.
Fotnot: Den här artikeln bygger på uppgifter från Financial Times, Urgewald, EU-rådets och brittiska myndigheters offentliggöranden samt analyser från sjöfartsexperter som rapporterat under maj–juni 2026.
Comments
0 comments