Särskilt utsatta grupper är:
Dessa grupper löper enligt FN förhöjd risk för repressalier eller diskriminering från talibanernas myndigheter.
FN-rapporter visar att deporteringar och påtvingade återvändanden fortsätter i stor skala.
Viktiga siffror från 2026:
De flesta deporteringarna sker från grannländerna Pakistan och Iran, som hyser stora afghanska flyktingpopulationer, med mindre antal från länder som Turkiet och Tadzjikistan.
Sedan oktober 2023 uppger FN att cirka 5,4 miljoner afghaner har återvänt från Iran och Pakistan tillsammans, många inte av fri vilja.
FN-rapporter visar att många afghaner som skickas tillbaka möter allvarliga hot.
Dokumenterade risker inkluderar:
FN-undersökningar har funnit bevis för hot, tortyr och godtyckliga arresteringar som riktas mot vissa återvändande och personer med kopplingar till den tidigare afghanska regeringen eller avvikande åsikter.
Därför anser FN att Afghanistan för närvarande inte kan betraktas som säkert för många deporterade migranter och flyktingar.
I centrum för debatten står den internationella rättsprincipen om non-refoulement, en hörnsten i flyktingskyddet.
Enligt denna regel får stater inte utvisa, deportera eller på annat sätt skicka tillbaka en person till ett land där de löper verklig risk att utsättas för förföljelse, tortyr eller andra allvarliga människorättskränkningar. Skyddet gäller oavsett personens migrationsstatus.
Principen är inskriven i internationell flykting- och människorättslagstiftning, inklusive 1951 års flyktingkonvention och relaterade rättsliga ramar.
Människorättsorganisationer och FN-tjänstemän har uttryckt oro över politiken i flera regioner.
Pakistan och Iran har genomfört storskaliga deporteringar av afghaner, inklusive personer utan legal status. Kritiker menar att många återvändanden i praktiken är tvingade eller påtvingade och kan bryta mot skyldigheten att inte skicka tillbaka människor till fara.
Samtidigt har flera europeiska länder och EU-institutioner utforskat sätt att öka deporteringarna av afghanska medborgare vars asylansökningar avslagits. Rapporter visar att EU-tjänstemän till och med diskuterat tekniska arrangemang med talibanrepresentanter för att underlätta återvändanden.
Dessa diskussioner har väckt kritik från människorättsgrupper och FN-experter, som menar att utökade deporteringar till talbankontrollerade Afghanistan kan bryta mot non-refoulement-skyldigheterna.
Tvisten om afghanska deporteringar speglar en bredare global spänning mellan migrationskontrollpolitik och regler för flyktingskydd.
FN-tjänstemän och människorättsförespråkare hävdar att att skicka tillbaka människor till Afghanistan medan landets människorättssituation är instabil riskerar att bryta mot internationell rätt. Regeringar som genomför deporteringar säger å sin sida ofta att de upprätthåller invandringsregler eller prioriterar avlägsnande av personer utan legal status.
Eftersom deporteringarna fortsätter under 2026 är FN:s centrala budskap tydligt: återvändanden till Afghanistan måste vara frivilliga, säkra och värdiga – och måste följa principen om non-refoulement.