Neumann har riktat skarp kritik mot den tyska regeringen för att ha gett efter för talibanernas påtryckningar. Hon uppger att Berlin gick med på att låta talibanerna öppna flera konsulat i Tyskland i utbyte mot att få utvisa afghaner tillbaka till Afghanistan – ett steg som i praktiken normaliserar relationerna med en regim som förtrycker kvinnor . Hon hänvisar till rapporter om att tyska myndigheter förbereder utvisningar av afghaner som inte har dömts för brott, trots att EU-kommissionen hävdar att samtalen enbart rör personer som dömts för terrorism, mord eller våldtäkt . Neumann kallar utvisningarna för "inte bara ett humanitärt misslyckande utan också ett strategiskt misstag" som gör Europa sårbart för talibanernas påtryckningar .
I slutet av juni 2026 besökte en talibandelegation Bryssel för samtal med EU-tjänstemän – blockets första direkta kontakt med gruppen sedan den tog makten . Belgien utfärdade endagsvisum med restriktioner för delegationen . EU-kommissionen beskrev mötena som "tekniska samtal" med fokus på återvändande av migranter. Neumann avfärdade den beskrivningen helt: "Det finns inget sådant som tekniska samtal med talibanerna. Det är politisk normalisering utan ansvarsutkrävande" . På X skrev hon: "Kommissionen höll 'tekniska samtal' med talibanerna i Bryssel i dag. Vilken soppa. Talibanerna söker inte tekniska diskussioner med EU; de söker legitimitet" . Tillsammans med 27 andra EU-parlamentsledamöter och tidigare afghanska kvinnliga parlamentariker skickade hon ett öppet brev till kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Belgiens premiärminister Bart De Wever med krav på att inga samtal skulle hållas i Bryssel förrän EU:s villkor är uppfyllda .
Neumann säger att talibanerna har etablerat vad många afghanska kvinnor beskriver som könsapartheid – "ett sammanhängande system som syftar till att radera kvinnor från det offentliga livet" . De specifika förhållanden som hon och andra källor beskriver inkluderar:
Neumanns viktigaste argument är att Europas engagemang med talibanerna – Tysklands konsulat-mot-utvisningar-avtal, EU:s samtal i Bryssel och beskrivningen av mötena som "tekniska" – i praktiken innebär en steg-för-steg-politisk normalisering av en regim som har intensifierat sitt förtryck av kvinnor och flickor. Hon varnar för att denna strategi urholkar Europas trovärdighet och säkerhet, och att det internationella samfundet "sakta börjar anpassa sig" till talibanernas styre som det nya normala .
Neumann har riktat skarp kritik mot den tyska regeringen för att ha gett efter för talibanernas påtryckningar. Hon uppger att Berlin gick med på att låta talibanerna öppna flera konsulat i Tyskland i utbyte mot att få utvisa afghaner tillbaka till Afghanistan – ett steg som i praktiken normaliserar relationerna med en regim som förtrycker kvinnor . Hon hänvisar till rapporter om att tyska myndigheter förbereder utvisningar av afghaner som inte har dömts för brott, trots att EU-kommissionen hävdar att samtalen enbart rör personer som dömts för terrorism, mord eller våldtäkt . Neumann kallar utvisningarna för "inte bara ett humanitärt misslyckande utan också ett strategiskt misstag" som gör Europa sårbart för talibanernas påtryckningar .
I slutet av juni 2026 besökte en talibandelegation Bryssel för samtal med EU-tjänstemän – blockets första direkta kontakt med gruppen sedan den tog makten . Belgien utfärdade endagsvisum med restriktioner för delegationen . EU-kommissionen beskrev mötena som "tekniska samtal" med fokus på återvändande av migranter. Neumann avfärdade den beskrivningen helt: "Det finns inget sådant som tekniska samtal med talibanerna. Det är politisk normalisering utan ansvarsutkrävande" . På X skrev hon: "Kommissionen höll 'tekniska samtal' med talibanerna i Bryssel i dag. Vilken soppa. Talibanerna söker inte tekniska diskussioner med EU; de söker legitimitet" . Tillsammans med 27 andra EU-parlamentsledamöter och tidigare afghanska kvinnliga parlamentariker skickade hon ett öppet brev till kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Belgiens premiärminister Bart De Wever med krav på att inga samtal skulle hållas i Bryssel förrän EU:s villkor är uppfyllda .
Neumann säger att talibanerna har etablerat vad många afghanska kvinnor beskriver som könsapartheid – "ett sammanhängande system som syftar till att radera kvinnor från det offentliga livet" . De specifika förhållanden som hon och andra källor beskriver inkluderar:
Neumanns viktigaste argument är att Europas engagemang med talibanerna – Tysklands konsulat-mot-utvisningar-avtal, EU:s samtal i Bryssel och beskrivningen av mötena som "tekniska" – i praktiken innebär en steg-för-steg-politisk normalisering av en regim som har intensifierat sitt förtryck av kvinnor och flickor. Hon varnar för att denna strategi urholkar Europas trovärdighet och säkerhet, och att det internationella samfundet "sakta börjar anpassa sig" till talibanernas styre som det nya normala .