MASS-koden utformas som en målbaserad regelram för lastfartyg med autonoma eller fjärrstyrda funktioner. Arbetet inleddes efter att IMO genomfört en regulatorisk kartläggning av hur befintliga sjöfartskonventioner fungerar för autonoma fartyg.
I princip ska koden tillämpas på SOLAS-lastfartyg med autonom eller fjärrstyrd kapacitet, medan vissa fartygstyper som höghastighetsfartyg och statsfartyg undantas i den första fasen.
Ramverket är tänkt att hantera de säkerhets-, trygghets- och operativa utmaningar som uppstår när fartyg förlitar sig på avancerade digitala system – såsom sensorer, artificiell intelligens och kommunikationslänkar – för att navigera och utföra fartygsfunktioner med begränsad eller ingen besättning ombord.
Behovet av en internationell standard är stort eftersom autonom sjöfart i dagsläget saknar enhetliga regler, vilket innebär att flaggstater ofta själva sätter regler eller godkännandeprocesser för försök och drift av autonoma fartyg.
Även om de detaljerade tekniska bestämmelserna fortfarande slutförs, visar tillgänglig dokumentation att MASS-koden kommer att betona flera grundläggande säkerhetsprinciper.
I stället för att föreskriva exakta tekniklösningar sätter koden övergripande säkerhetsmål och funktionskrav som systemen måste uppfylla. Detta gör att ny teknik kan utvecklas samtidigt som internationellt accepterade säkerhetsnivåer upprätthålls.
Autonoma fartyg måste genomgå strukturerade riskbedömnings- och godkännandeprocesser som utvärderar risker kopplade till autonomi, mjukvara, fjärrstyrning och systemfel. Utkast till koden innehåller kapitel om systemdesign, operativ kontext och hantering av säker drift.
Autonoma fartyg är beroende av integrerade sensorsystem för att uppfatta sin omgivning. Typiska arkitekturer kombinerar radar, AIS, lidar, kameror och sonar, som samlar in miljödata och matar det till ombordvarande beslutsystem som hanterar navigering och kollisionsundvikande.
Dessa system möjliggör kontinuerlig situationsmedvetenhet, så att fartyget kan identifiera närliggande trafik, hinder och navigeringsförhållanden med minimal mänsklig inblandning.
MASS-ramverket är utformat för att täcka flera autonomigrader, inklusive:
Dessa kategorier speglar de varierande roller människor fortfarande kan ha – antingen ombord eller via fjärroperationscentraler som övervakar fartygsfunktioner från land.
MASS-koden är tänkt att komplettera befintliga IMO-instrument snarare än att ersätta dem. Konventionella sjöfartskrav – inklusive navigeringssäkerhetsprinciper och konventioner som SOLAS – förblir grunden för regleringen av autonoma fartyg.
Hur specifika regler – såsom COLREGS för autonom navigering – ska tillämpas har dock inte slutgiltigt fastställts i de offentligt tillgängliga källor som granskats här.
IMO har etablerat en stegvis utrullning som syftar till att testa autonoma sjöfartssystem innan obligatorisk reglering träder i kraft.
Efter den regulatoriska kartläggningen 2021 började IMO:s sjösäkerhetskommitté utarbeta en målbaserad MASS-kod.
Den aktuella färdplanen siktar på antagande av den icke-obligatoriska koden omkring 2026, vilket ger en internationell referensram för tidiga utrullningar av autonoma lastfartyg.
Efter antagandet av den frivilliga koden följer en erfarenhetsuppbyggnadsfas där rederier, teknikutvecklare och myndigheter kan testa autonoma system inom den strukturerade ramen.
Insikter från denna fas förväntas ligga till grund för justeringar av den slutgiltiga obligatoriska koden och relaterade ändringar i befintliga sjöfartskonventioner.
Det långsiktiga målet är att införliva MASS-koden i SOLAS-konventionen, vilket gör den juridiskt bindande för berörda fartyg. Den nuvarande färdplanen förväntar sig obligatoriskt ikraftträdande omkring 2032, i enlighet med SOLAS normala ändringscykel.
Autonom sjöfart utlovar operativ effektivitet, nya logistikmodeller och potentiellt förbättrad säkerhet genom avancerad avkänning och automatisering. Men utan internationella regler skulle storskalig utrullning möta rättslig osäkerhet och ojämna standarder.
MASS-koden representerar sjöfartssektorns försök att lösa den utmaningen genom att skapa en global regleringsarkitektur för autonoma fartyg – en som tillåter innovation samtidigt som samma grundläggande säkerhetsförväntningar som gäller för konventionella fartyg upprätthålls.
Om färdplanen följs som planerat kommer perioden mellan 2026 och 2032 att fungera som sjöfartsindustrins övergångsfönster från experimentell autonom sjöfart till en fullt reglerad global operativ miljö.