När konflikten hotar denna led får det flera ekonomiska effekter som sprider sig över världsmarknaderna:
Internationella institutioner konstaterar att dessa dynamiker fungerar som en textboksexempel på en negativ utbudschock – produktionskostnaderna stiger i hela ekonomin och hushållens köpkraft urholkas.
Energimarknaderna har varit särskilt känsliga för konflikten. Oljeprischocker kopplade till kriget har drivit upp energikostnaderna världen över och därmed ökat inflationstrycket. I euroområdet har energipriserna stigit kraftigt och bidragit till att den årliga inflationen nått omkring 3 procent, delvis drivet av en ökning på 10,9 procent för energikostnader.
Globala institutioner varnar för att effekten på råvaror kan bli betydande. Världsbanken har beräknat att energipriserna kan stiga med cirka 24 procent under 2026 på grund av Mellanösternkonflikten, med en bredare uppgång för råvaror som följd.
Eftersom energi är en grundläggande insatsvara för transporter, tillverkning, jordbruk och elproduktion kan envisa prisökningar sprida sig genom hela ekonomin.
Indiens centralbank har varit tydlig med riskerna. Reserve Bank of India (RBI) har varnat för att konflikten i Västasien kan påverka landet genom flera kanaler, särskilt högre oljepriser och störningar runt Hormuzsundet.
Enligt RBI-tjänstemän och protokoll från penningpolitiska kommittén (MPC) kan konflikten:
RBI-guvernör Sanjay Malhotra har sagt att centralbanken noga följer om utbudschocken sprider sig bredare i ekonomin och leder till allmänna prishöjningar. Om inflationstrycket blir inbäddat snarare än tillfälligt kan politiska åtgärder krävas.
Samtidigt har RBI noterat att Indiens makroekonomiska grunder är starkare än vid tidigare energichocker, vilket kan hjälpa ekonomin att absorbera en del av effekten.
Europa möter liknande tryck eftersom regionen är en stor nettoimportör av energi. EU-kommissionen har varnat för att den konfliktdrivna energichocken försvagar regionens ekonomiska utsikter.
I sina senaste prognoser har kommissionen:
Oron gäller inte bara energipriserna i sig, utan också de bredare effekterna på förtroendet bland företag och hushåll, investeringar och konsumtion.
Kombinationen av lägre tillväxt och stigande priser är det scenario som beslutsfattare oroar sig mest för. Ekonomer beskriver den Iran-relaterade energistörningen som att den skapar samma makroekonomiska dynamik som under tidigare energikriser: kostnadsdriven inflation i kombination med försvagad aktivitet.
För centralbanker skapar detta ett svårt politiskt dilemma:
Som ett resultat antar många centralbanker en försiktig ”avvakta och se”-strategi samtidigt som de övervakar om energidrivna prishöjningar sprider sig i den bredare ekonomin.
I de stora ekonomierna är transmissionskanalen från konflikten i stort sett densamma:
Iran-konflikt → störning av energileveranser → högre oljepriser → stigande transport- och produktionskostnader → inflationstryck → svagare ekonomisk tillväxt.
Även om konflikten förblir geografiskt begränsad, skulle en ihållande störning av oljeflödena genom Hormuzsundet kunna hålla energipriserna höga och förlänga inflationstrycket världen över. Ekonomer ser därför alltmer krisen som en viktig nedåtrisk för den globala ekonomin på kort sikt.