Trump–Netanyahus spricka omformar USA:s Iran-diplomati – och Israels politiska insatser

Netanyahu har däremot länge hävdat att ett eventuellt avtal måste gå mycket längre. Israilska tjänstemän har uppmanat Washington att inkludera strikta begränsningar av Irans ballistiska missilprogram och att montera ner Teherans stöd till regionala proxygrupper som Hizbollah och Hamas.

Dessa krav har komplicerat diplomatin eftersom Iran konsekvent vägrat att utvidga förhandlingarna bortom sina kärnvapenrelaterade aktiviteter.

Varför Israel i stort sett har uteslutits från de nuvarande samtalen

Klyftan mellan Washington och Jerusalem har fått en praktisk effekt: den nuvarande förhandlingskanalen formas huvudsakligen av USA och regionala mellanhänder snarare än av den traditionella USA–Israel-samordningen.

Flera rapporter indikerar att medlare – inklusive Qatar och Pakistan, med bidrag från Saudiarabien, Turkiet och Egypten – har utarbetat ett reviderat diplomatiskt förslag som syftar till att överbrygga skillnaderna mellan Washington och Teheran.

Eftersom Israel förespråkar ett bredare och tuffare ramverk, inklusive missil- och proxyfrågor som Iran vägrar förhandla om, har landet haft begränsad inblandning i det senaste medlingsförsöket. Analytiker säger att denna snävare diplomatiska bana gör det lättare att testa om ett begränsat avtal är möjligt.

Oenigheterna efter den 28 februari attackerna mot Iran

Den strategiska klyftan skärptes efter de gemensamma USA–israeliska attackerna mot iranska mål den 28 februari. Dessa attacker kom efter att förhandlingarna hade fastnat, vilket understryker hur militärt tryck och diplomati pågick parallellt.

Den centrala frågan efteråt var vad som borde komma härnäst.

Netanyahu har enligt uppgift hävdat att fortsatta eller förnyade attacker skulle kunna tvinga Iran till djupare eftergifter. Men Trump har signalerat att han fortfarande föredrar att gå vidare med diplomati snarare än att snabbt eskalera till ytterligare militära operationer. Rapporter om ett spänt telefonsamtal mellan de två ledarna beskrev skarpa meningsskiljaktigheter om huruvida fokus borde ligga på förhandlingar eller ytterligare attacker.

Oenigheten illustrerar en fundamental strategisk splittring: Israel ser fortsatt militärt tryck som en hävstång, medan Washington verkar mer villigt att testa en diplomatisk väg ut.

Qatar–Pakistan-medlingsplanen

I centrum för den senaste diplomatinsatsen finns ett föreslaget ramverk utarbetat av regionala medlare.

Enligt rapporter har Qatar och Pakistan cirkulerat ett reviderat fredsmemorandum som skulle kunna leda till en formell "avsiktsförklaring" mellan USA och Iran. Dokumentet skulle syfta till att avsluta aktiva fientligheter och öppna ett ungefär 30 dagar långt fönster för förhandlingar om frågor som Irans kärnenergiprogram och sjösäkerhet i Hormuzsundet.

Andra regionala aktörer – inklusive Saudiarabien, Turkiet och Egypten – har enligt uppgift bidragit till att förfina förslaget som en del av en bredare medlingsinsats.

Iran har bekräftat att man granskar det uppdaterade förslaget, men har inte offentligt förbundit sig att acceptera villkoren.

De politiska insatserna för Netanyahu

Den diplomatiska förändringen får också inrikespolitiska konsekvenser i Israel.

Netanyahu står inför val som väntas senare i år, och opinionsmätningar har visat att konfrontationen med Iran inte nämnvärt har förbättrat hans politiska ställning. Undersökningar tyder på att den israeliska opinionen fortfarande är delad, med ungefär lika stort stöd för Netanyahus koalition och oppositionspartier.

Vissa mätningar har till och med visat på sjunkande godkännandesiffror för premiärministern allt eftersom konflikten har fortsatt. En undersökning i april visade ett stöd runt mitten av 30-procentsintervallet, ned från tidigare nivåer under krisen.

Analytiker säger att detta skapar en svår politisk miljö: Netanyahu pressar Washington för en tuffare strategi mot Iran samtidigt som han försöker visa ledarskap hemma under en utdragen regional kris.

Vad händer härnäst

Utgången av den föreslagna medlingsinsatsen är fortfarande osäker. Stora delar av rapporteringen om det nuvarande diplomatiska ramverket bygger på anonyma källor, och Iran har ännu inte gått med på de villkor som diskuteras.

Men en trend är redan tydlig: den växande strategiska klyftan mellan Washington och Jerusalem omformar det diplomatiska landskapet kring Iran. Istället för en enad USA–Israel-front utvecklas förhandlingarna nu genom en bredare regional medlingsprocess – och den förändringen kan avgöra om nästa fas av Irankrisen går mot en uppgörelse eller tillbaka mot konfrontation.