Irans ”osynliga ledarskap”: Så styrs landet under Mojtaba Khamenei

Sedan han tillträdde som ledare har Mojtaba Khamenei hållit sig undan offentlighetens ljus, enligt uppgifter. Underrättelsebedömningar och rapportering indikerar att han skadades vid attacken som dödade hans far och har återhämtat sig på en mycket säker plats.

Uppgifter från tjänstemän och rapporter som citerar personer nära hans krets beskriver allvarliga skador, bland annat brännskador och benskador som krävt flera operationer. Vissa rapporter säger att han kan behöva en protes och har svårt att tala på grund av ansiktsskador, även om inte alla detaljer har oberoende verifierats.

På grund av rädsla för att elektronisk kommunikation eller besök av tjänstemän skulle kunna avslöja hans plats för utländska underrättelsetjänster har tillgången till honom kraftigt begränsats, enligt uppgifter.

Resultatet är en situation som analytiker ibland beskriver som ”osynligt ledarskap” – en högste ledare som formellt leder staten men sällan syns och kommunicerar endast via indirekta kanaler.

Att styra via handskrivna meddelanden

För att undvika elektronisk övervakning förlitar sig Mojtaba Khamenei på ett lågteknologiskt kommunikationssystem som involverar handskrivna direktiv som levereras av pålitliga kurirer, enligt uppgifter.

Enligt flera rapporter som citerar tjänstemän bekanta med systemet skrivs meddelanden för hand, förseglas och förs via en kedja av mellanhänder – som ibland färdas långa sträckor med bil eller motorcykel – för att nå regeringstjänstemän eller militära befälhavare. Svar kommer tillbaka via samma väg.

Detta tillvägagångssätt är utformat för att förhindra avlyssning eller geolokalisering av avancerade övervakningssystem som skulle kunna spåra telefonsamtal, krypterad meddelandetrafik eller digitala signaler.

Även om metoden är säker saktar den också ner kommunikationen och begränsar hur direkt den högste ledaren kan hantera den dagliga styrningen.

Uppgången för en innercirkel inom säkerhetsstaten

På grund av Mojtaba Khameneis isolering och begränsade kommunikation beskriver många rapporter en förskjutning mot kollektivt ledarskap bland högre militära och politiska gestalter.

Istället för en dominerande auktoritet så viktiga beslut om krigsstrategi, diplomati och inre säkerhet i allt högre grad formas av en liten grupp mäktiga tjänstemän med nära band till Islamiska revolutionsgardet (IRGC).

Bland de gestalter som ofta nämns i rapportering och analys finns:

• Ahmad Vahidi, en högre säkerhetsfigur som enligt uppgifter fungerar som en kanal mellan den gömde högste ledaren och andra tjänstemän.
• Mohammad-Bagher Ghalibaf, en framstående politisk ledare som är involverad i att samordna regimens offentliga och politiska budskap.
• Gholam-Hossein Mohseni-Ejei, chef för rättsväsendet och en annan inflytelserik gestalt i ledarnätverket.

Denna grupp beskrivs ofta som ett tajt ”band of brothers” av eliter inom säkerhetsstaten som hjälper till att översätta den högste ledarens direktiv till operativa beslut.

Varför Mojtabas auktoritet verkar svagare än hans fars

Analytiker säger att Mojtaba Khameneis position skiljer sig betydligt från den makt som hans far utövade.

Ali Khamenei tillbringade mer än tre decennier med att konsolidera auktoritet över Irans klerikala institutioner, militära ledarskap och politiska fraktioner. Den långa ämbetstiden gav honom förmågan att media i tvister mellan rivaliserande grupper inom regimen.

Mojtaba står däremot inför flera strukturella begränsningar:

• Mindre klerikal legitimitet och en kortare politisk meritlista.
• Fysisk isolering på grund av skador och säkerhetsåtgärder.
• Indirekt kommunikation, som saktar ner beslutsfattandet och minskar personlig auktoritet.

Vissa underrättelsebedömningar säger att han fortfarande spelar en ”avgörande roll” i att forma Irans strategi i den pågående konflikten och förhandlingarna.

Men samma bedömningar noterar att Irans ledarskap nu verkar mer fragmenterat, med IRGC och höga politiska tjänstemän som utövar ett större inflytande än tidigare.

Ett system som fortfarande präglas av osäkerhet

Även månader efter maktövergången kvarstår betydande osäkerhet om hur mycket direkt kontroll Mojtaba Khamenei utövar över Irans politik.

Vad som framstår som tydligt från tillgänglig rapportering är att landet opererar under en hybrid maktsruktur:

• Mojtaba Khamenei fungerar som den formella högsta auktoriteten i Islamiska republiken.
• En liten krets av säkerhets- och politiska eliter hanterar många praktiska beslut.
• Kommunikationen mellan dem förlitar sig på ovanligt hemliga och lågteknologiska kanaler.

Resultatet är ett ledarskapssystem som ser långt mer decentraliserat ut – och mer militariserat – än det som fanns under Ali Khamenei.

Om denna ordning visar sig vara tillfällig eller blir den nya normen för Irans politiska system är en öppen fråga.