Så påverkar Hormuzkrisen olja, guld och Indiens energiläge

Brent stängde på 88,52 dollar per fat den 14 augusti, upp 1,45 dollar eller 1,67 procent för dagen. Tidigare under veckan hade båda de stora oljereferenserna stigit med mer än 5 procent när hoppet om ett avtal försvagades.

Marknaden prissätter därför mer än de fat som tillfälligt kan vara försenade. I priset ligger också risken för längre omvägar, dyrare försäkringar och frakt, väntetider för fartyg, färre tillgängliga laster och en bredare regional konflikt.

Rapporter om att trafiken genom Hormuz hade minskat ökade dessutom oron för att mindre råolja lämnade Persiska viken än vad vissa amerikanska bedömningar antydde.

Förslag från Iran som rapporterats av NPR omfattade begränsningar för fartyg med koppling till USA och Israel, avgifter på annan kommersiell trafik och straff för överträdelser. Förslaget beskrevs som under behandling i parlamentet – inte som ett fullt infört, permanent regelverk. Just den osäkerheten gör det svårare för rederier, handlare och försäkringsbolag att fatta beslut.

Guldet får stöd från två håll

Guld brukar gynnas när investerare söker likvida tillgångar som uppfattas som värdebevarare under geopolitisk stress. Hormuzkrisen kombinerar risken för militär upptrappning med möjligheten till en energichock, vilket gör ädelmetallen attraktiv samtidigt som marknaden väger in räntor och dollarns utveckling.

World Gold Council uppgav att LBMA Gold Price PM stängde på 4 336 dollar per uns under veckan som slutade den 7 augusti, efter en uppgång på 7,7 procent. En annan rapport visade att indiska MCX-terminer på guld för oktober steg 0,73 procent på fredagen och att guldet ökade 0,86 procent under veckan.

Siffrorna ska ses som de veckoreferenser som källorna faktiskt stöder – inte som bevis för att hela uppgången orsakades av Hormuzkrisen. Svag amerikansk ekonomisk statistik och förändrade förväntningar på Federal Reserves politik var också viktiga drivkrafter.

Naturgas, tankfartyg och indiska raffinaderier

En allvarlig begränsning av trafiken genom Hormuz skulle öka både osäkerheten och kostnaden för att transportera råolja och flytande naturgas, LNG. Effekten skulle kunna märkas genom färre laster, omdirigeringar, längre resor, högre frakt- och försäkringskostnader samt förseningar.

Referenspriserna behöver dock inte stiga exakt lika mycket som den faktiska kostnaden för levererad energi. De tillgängliga källorna bekräftar långsammare eller stoppad tankertrafik och en fortsatt oro för störningar, men ger ingen tillförlitlig prisförändring för naturgas den 17 augusti, ingen verifierad förändring av tankerrater och ingen specifik driftsjustering hos indiska raffinaderier.

För Indien är den viktigaste kanalen landets importkostnad. Dyrare råolja och LNG kan öka kostnaderna för transporter, el och konstgödsel. Eftersom energin handlas i dollar kan en långvarig störning dessutom öka trycket på valutan.

Detta är tydliga möjliga spridningsvägar, men materialet räcker inte för att kvantifiera effekten på indiska raffinaderier eller konsumentinflationen.

Varför har diplomatin kört fast?

Konflikten handlar nu om mer än tekniska arrangemang för sjöfarten. Iran har sagt att sundet inte kommer att öppnas helt om inte Washington ändrar sin politik och accepterar krav som omfattar ett slut på militära angrepp, sanktionslättnader, ett amerikanskt tillbakadragande, frigivning av frysta tillgångar och ersättning för krigsskador.

Iran har också uppgetts vilja begränsa trafiken för fartyg med koppling till USA, Israel och andra länder som landet beskriver som fientliga.

Washington har intagit motsatt position. President Donald Trump avvisade Teherans krav på krigsskadestånd och sade att Iran i stället borde ersätta människor som dödats eller skadats i krig, attacker och protester. Reuters beskrev ordväxlingen som en retorisk upptrappning som sannolikt försvårar försöken att återöppna vattenvägen.

Iran har samtidigt förnekat att landet förhandlar direkt med USA och sagt att diskussionerna förs med Oman om hur sundet ska hanteras. Det skapar ett grundläggande gap både kring själva diplomatiska kanalen och kring villkoren för en återöppning. Ett avtal mellan Oman och Iran om nya farleder skulle därför inte automatiskt lösa de bredare amerikansk-iranska motsättningarna.

Vad betyder krisen för Federal Reserve?

Svag amerikansk ekonomisk statistik brukar minska behovet av en snar räntehöjning eftersom den pekar mot svagare efterfrågan. Samtidigt kan en långvarig olje- eller gasschock höja den totala inflationen och, om den blir utdragen, även inflationsförväntningarna.

Det lämnar centralbanken med en svår avvägning: svagare tillväxt talar för lägre räntor, medan energidriven inflation kan tala för försiktighet.

I en rapport från augusti sjönk marknadens förväntningar på en amerikansk räntehöjning i september från 67 till 55 procent. Källorna visar däremot inte hur stor del av förändringen som specifikt berodde på Hormuzkrisen. De verifierar inte heller den exakta betydelsen eller tidpunkten för de FOMC-protokoll från den 19 augusti som nämndes i den ursprungliga frågan.

Den praktiska slutsatsen är därför inte en säker ränteprognos, utan en mer komplicerad målkonflikt. Nya inflations-, arbetsmarknads- och Fed-data behövs för att avgöra vilken kraft som väger tyngst.

Marknaden kan vända snabbt åt båda håll

En upptrappning – exempelvis fler attacker, en mer effektiv blockad eller ett betydligt större fall i exportflödena – kan snabbt lyfta priserna på råolja, LNG och frakt. Efterfrågan på guld kan samtidigt öka medan mer riskfyllda tillgångar pressas.

Hur kraftig reaktionen blir beror på hur mycket fysisk tillgång som faktiskt störs och hur länge marknaden tror att störningen kommer att bestå.

Ett trovärdigt och genomförbart avtal om återöppning kan ge motsatt effekt. En stor del av brist- och geopolitikpremien kan då försvinna snabbt, vilket skulle pressa olje- och fraktpriserna och minska en av de faktorer som stöder guldet.

För energiimporterande ekonomier som Indien är det därför inte bara Brentpriset som räknas. Den samlade effekten av råolje- och LNG-kostnader, frakt, försäkringar, valutakurs, raffinaderimarginaler och störningens varaktighet är viktigare.

Den tydligaste slutsatsen just nu är att krisen har ökat osäkerheten och riskpremierna. Däremot finns det inte stöd för att hitta på exakta prisrörelser som de tillgängliga rapporterna inte har verifierat.