Så fungerar Singapores system för nätsäkerhet

Befogenheterna kan även omfatta andra delar av distributionskedjan. Beroende på situationen kan ett föreläggande riktas till en internetleverantör eller en appbutik. För offer innebär det en möjlighet att gå vidare än plattformens vanliga anmälningsfunktion, samtidigt som andra rättsliga vägar fortfarande kan användas när det är relevant.

OSRA innehåller också åtgärder för att utkräva ansvar. Enligt det lagstiftningsmaterial som ligger till grund för regelverket finns mekanismer som kan hjälpa ett offer att få fram information som identifierar en misstänkt förövare, under förutsättning att lagens krav är uppfyllda.

2. OCHA riktar in sig på nätaktivitet som möjliggör brott

Online Criminal Harms Act (OCHA) har ett annat syfte än OSRA. Lagen är inte i första hand en möjlighet för offer att få varje skadligt inlägg borttaget. Den ger särskilt utsedda tjänstemän möjlighet att ingripa när nätaktivitet är kopplad till, eller förbereder, vissa brott.

Förelägganden kan riktas till onlinetjänster, andra verksamheter eller enskilda personer när det finns en skälig misstanke om att nätaktiviteten används för att genomföra ett brott som omfattas av lagen. Regelverket täcker bland annat brott mot nationell säkerhet, samhällsgemenskap och enskildas säkerhet.

För bedrägerier och skadlig cyberverksamhet gäller en lägre tröskel, eftersom sådana angrepp kan utvecklas snabbt och få stor omfattning. Ett OCHA-föreläggande kan begränsa användares exponering för brottslig aktivitet, kräva att information lämnas, begränsa konton eller stänga av tillgången till material på nätet. Lagen innehåller även möjligheter att blockera åtkomst och kräva att appar tas bort.

OCHA lämpar sig därför särskilt väl för att störa en hel nätbaserad verksamhet – exempelvis ett bedrägerinätverk, en kriminell webbplats eller material som används för att underlätta ett brott – snarare än för att lösa en privat tvist mellan två personer.

3. IMDA kan ingripa mot särskilt allvarligt innehåll

Ändringarna i Broadcasting Act ger IMDA en separat roll när det gäller att ta bort och blockera innehåll. Myndigheten kan beordra sociala medietjänster att stänga av Singapore-användares tillgång till så kallat ”egregious content”, alltså särskilt grovt eller allvarligt innehåll.

Det omfattar bland annat material som förespråkar eller instruerar om självmord eller självskada, fysiskt eller sexuellt våld eller terrorism. Även material som visar sexuella övergrepp mot barn, innebär folkhälsorisker eller sannolikt kan orsaka ras- eller religionskonflikter omfattas.

Om en tjänst inte följer ett sådant beslut kan IMDA instruera internetleverantörer att blockera åtkomsten i Singapore. Myndigheten har använt modellen i ett fall som rörde material med sexuella övergrepp mot barn: en tjänst fick i uppdrag att granska och ta bort en Facebook-sida och en Facebook-grupp, medan internetleverantörer instruerades att blockera en kopplad webbplats.

Den som inte följer ett blockeringsbeslut kan enligt den åberopade lagbestämmelsen få böta upp till 20 000 Singapore-dollar per dag eller del av dag, med ett tak på 500 000 Singapore-dollar.

Skillnaden i praktiken är viktig: OSC:s förelägganden svarar på anmälda, offercentrerade nätkränkningar. IMDA:s befogenheter enligt Broadcasting Act gäller innehåll som anses så allvarligt att ett myndighetslett ingripande behövs för att skydda allmänheten.

4. 2023 års kod gör plattformssäkerhet till ett systemansvar

Code of Practice for Online Safety – Social Media Services började gälla 2023 för utpekade tjänster. Fokus ligger inte bara på att ta bort enskilda inlägg, utan på att plattformarna ska ha system som minskar användarnas exponering för skadligt innehåll, effektiva och lättanvända anmälningsfunktioner samt större öppenhet och ansvarsskyldighet.

Barns säkerhet är en central del av reglerna. Utpekade tjänster måste aktivt upptäcka och snabbt ta bort material med sexuella övergrepp mot barn och terrorism innan användare hinner möta det.

Tjänsterna måste också lämna in årliga rapporter om nätsäkerhet som publiceras av IMDA. Rapporterna ger myndigheten och allmänheten insyn i plattformarnas moderering, anmälningssystem och övriga säkerhetsåtgärder. Därmed blir plattformarnas skyddsåtgärder synligare än de skulle vara genom enskilda beslut om borttagning.

5. 2025 års kod omfattar även appbutiker

Code of Practice for Online Safety – App Distribution Services började gälla den 31 mars 2025. Den förebyggande strategin sträcker sig därmed bortom sociala nätverk och omfattar även utpekade appbutiker.

Koden kräver systemåtgärder som minskar risken för att användare exponeras för skadligt innehåll via appar, med särskild tonvikt på barn. Den innehåller bland annat skydd kring åldersklassificering, barns säkerhet, föräldrakontroller, anmälningsfunktioner och ålderskontroll.

Det skapar en modell i två steg för barns säkerhet:

1. appbutikerna påverkar vilka appar användare – särskilt barn – kan upptäcka och ladda ner, och
2. sociala medietjänster hanterar skadligt innehåll och skadliga kontakter när användaren väl befinner sig på plattformen.

Skillnaden spelar roll eftersom en osäker digital upplevelse kan börja redan innan en användare skapar ett konto eller ser ett specifikt inlägg.

Så hänger reglerna ihop

Det enklaste sättet att hitta rätt väg är att börja med vilken skada som har uppstått och vilket resultat som behövs:

• Behövs snabb borttagning eller begränsning av ett konto efter en personlig nätkränkning? OSC är utformat för kategorier som trakasserier, doxxning, stalkning och bildbaserade övergrepp.
• Används ett konto, en webbplats eller en tjänst för att genomföra ett brott? OCHA gör det möjligt för särskilt utsedda tjänstemän att utfärda förelägganden som begränsar exponeringen, stänger av material eller begränsar konton och tjänster.
• Tillhör materialet IMDA:s kategorier för särskilt allvarligt innehåll? IMDA kan beordra tjänster att stänga av åtkomsten och vid behov instruera internetleverantörer att blockera innehållet i Singapore.
• Gäller frågan plattformens övergripande säkerhet? Koderna för sociala medier och appbutiker ställer förebyggande krav på utpekade tjänster, bland annat kring rapportering, transparens och barns säkerhet.

Flera av dessa verktyg kan användas samtidigt. Ett offer för missbruk av intima bilder kan exempelvis ansöka om ett OSC-föreläggande för att stoppa den fortsatta skadan, anmäla möjligt brott till myndigheterna och använda plattformens egen anmälningskanal. IMDA:s befogenheter kan dessutom bli aktuella om materialet faller inom ramen för särskilt allvarligt innehåll eller om en utpekad tjänst inte lever upp till sina bredare skyldigheter för nätsäkerhet.

Den viktigaste förändringen är att ansvaret inte längre enbart ligger på offren att anmäla skadliga inlägg i efterhand. Singapores modell kombinerar nu snabbare individuell hjälp med myndigheternas möjligheter att störa brottslighet och plattformarnas förebyggande skyldigheter – åtgärder som ska minska förutsebar skada innan den hinner spridas.