Neural Drive låter patienter kommunicera med blinkningar och fokuserad uppmärksamhet

Neural Drive utvecklar ett handflatestort, icke-invasivt hjärn-dator-gränssnitt (BCI) för personer som kan ha svårt att tala, skriva, skriva på tangentbord, peka eller hålla stadig ögonkontakt. I stället för kirurgi använder systemet externa elektroder för att registrera ögonrörelser, hjärnvågor och närliggande neurala signaler. AI används sedan för att tolka avsiktliga handlingar och omvandla dem till menyval, talade behov och kommandon till andra enheter.

Det är viktigt att skilja tekniken från ett system som fritt kan avkoda alla tankar. Neural Drive beskrivs framför allt som ett mer avgränsat och praktiskt hjälpmedel: ett sätt att kommunicera grundläggande behov och göra val trots mycket begränsad rörlighet.

Så fungerar Neural Drives enhet

Den bärbara enheten har elektroder ovanför ena ögat och bakom båda öronen. Sensorerna registrerar elektrookulografiska signaler, alltså signaler kopplade till ögonrörelser, samt elektroencefalografiska signaler från hjärnans aktivitet. En AI-modell tolkar signalerna och kan enligt företaget och dess samarbetspartner kalibrera systemet på ungefär tio sekunder.

Interaktionen bygger på en meny:

1. Användaren blinkar två gånger för att gå igenom alternativen på en ansluten laptop eller surfplatta.
2. Användaren fokuserar i några sekunder för att välja ett alternativ.
3. Systemet omvandlar valet till en handling – exempelvis att läsa upp en förinställd fras, skicka ett meddelande eller styra en ansluten apparat.

Upplägget är betydelsefullt eftersom det inte helt bygger på exakta handrörelser, tal eller långvarig blickstyrning. Samtidigt är de första funktionerna relativt begränsade. Det kan göra det lättare att strukturera och kontrollera viktiga vardagsmeddelanden än om systemet skulle försöka tolka fritt formulerade tankar.

Vad kan användaren styra?

De rapporterade exemplen handlar främst om vardagsbehov och välbekanta digitala tjänster. Menyerna kan anpassas och bland annat innehålla alternativ för att:

• be om mat eller hjälp;
• välja fraser som ”Jag älskar dig”;
• titta på tv;
• tända eller släcka lampor; och
• göra enkla val i hemmiljön.

Systemet har också beskrivits som kompatibelt med externa appar och enheter via en ansluten laptop eller surfplatta. Exempel är att skicka enkla, förskrivna WhatsApp-meddelanden, titta på YouTube och styra funktioner i ett smart hem.

Det bör dock ses som funktioner som har stöttats eller demonstrerats – inte som en garanti för att varje användare kan styra alla delar av WhatsApp, YouTube eller ett smart hem. Den tillgängliga rapporteringen beskriver utvalda kommandon och personliga menyer, inte obegränsad tillgång till varje app.

Därför är den kliniska studien vid TTSH viktig

Tan Tock Seng Hospital (TTSH) har aviserat en 18 månader lång klinisk studie med start i juni 2026. Omkring 30 patienter ska delta. Gruppen ska omfatta strokedrabbade med kommunikations- och rörelseproblem, personer med motorneuronsjukdom samt personer med cerebral pares.

Den praktiska frågan är om enheten kan erbjuda kommunikation som är tillräckligt snabb och tillförlitlig för vården. Det gäller personer som inte utan vidare kan använda traditionella metoder som tal, handskrift, tangentbord, pekning eller stadig ögonkontakt.

TTSH väntas också undersöka om tekniken kan integreras i logopediskt arbete inom akutsjukvård, rehabilitering och hemmiljö. Det är ett viktigare test än tidiga demonstrationer i sig: ett användbart hjälpmedel måste fungera konsekvent för personer med olika diagnoser, förmågor och stödbehov.

Kostnaden jämfört med andra BCI-lösningar

Det uppgivna sjukhuspriset för en Neural Drive-enhet är omkring 2 500 Singapore-dollar. Ögonstyrda kommunikationssystem har rapporterats kosta ungefär 10 000–25 000 Singapore-dollar, även om lämpligheten varierar och vissa användare kan ha svårt att hålla blicken eller huvudet stabilt under längre tid.

Intrakortikala BCI-system bygger på en helt annan metod. De använder kirurgiskt implanterade elektroder för att registrera signaler direkt inne i hjärnan. Det kan ge data med högre upplösning och möjliggöra styrning av datorer eller telefoner. Nackdelen är behovet av operation, medicinska risker och omfattande tekniskt stöd.

Neural Drives möjliga fördel är därför inte att tekniken matchar ett implanterat gränssnitt när det gäller signalupplösning. Fördelen skulle i stället vara att externa elektroder kan erbjuda en mindre invasiv och potentiellt billigare väg till ett begränsat antal värdefulla kommunikationsfunktioner. TTSH-studien ska visa hur väl den avvägningen fungerar i praktiken.

Vilka grundade Neural Drive – och varför?

Neural Drive grundades i början av 2025 av Khambhati Mohammed Huzefa, Kaushik Manian, Nyan Lin och Raymond Loong Ng. Grundarna träffades genom hackathoner och förenade studenter och utexaminerade från Singapores teknik- och ingenjörsmiljö.

Huzefa har berättat att hans erfarenhet som sjukvårdare inom Singapore Civil Defence Force påverkade företagets inriktning. Där mötte han strokepatienter som var vid medvetande men inte kunde tala om för anhöriga eller vårdpersonal om de hade ont eller behövde något.

Bakgrunden förklarar produktens fokus på korta och konkreta meddelanden. Målet är inte i första hand en futuristisk demonstration av tankestyrd teknik, utan att minska osäkerheten kring en persons mest grundläggande behov.

Vad visade de tidiga hemtesterna – och vad visade de inte?

Teamet uppger att två veckor långa tester i hemmet genomfördes med omkring 60 användare för att samla in återkoppling. Ett rapporterat fall gällde en 67-årig strokedrabbad person vars familj tidigare hade fått förlita sig på läten och egna tolkningar, eftersom han inte kunde forma tydliga ord. Tanken var att enheten skulle ge honom möjlighet att göra enkla och direkta val i stället.

Berättelserna tyder på att systemet kan ha praktiskt värde för både användare och anhöriga, men de är tidiga observationer från användartester – inte publicerade bevis på klinisk effekt. Den formella studien vid TTSH blir ett viktigare test av användbarhet, tillförlitlighet och kliniskt värde.

Det som fortfarande är obekräftat

Den tillgängliga rapporteringen stöder uppgifterna om enhetens icke-invasiva konstruktion, det rapporterade sjukhuspriset och den planerade studien vid TTSH. Den visar däremot inte att enheten redan har fått sjukhus- eller myndighetsgodkännande, och den bekräftar inte heller någon tidsplan för direktförsäljning till konsumenter.

Det finns inte heller tillräckligt stöd för ett fast åtagande att skänka 1 000 enheter. Ett möjligt subventionerat pris på 500 Singapore-dollar för lokala familjer i slutet av 2026 eller början av 2027 har rapporterats, men bör ses som en förväntan – inte som ett bekräftat försäljningsprogram.

Det större löftet: mer självbestämmande i vardagen

För en person som inte på ett tillförlitligt sätt kan tala eller röra sig kan möjligheten att be om hjälp, välja mat, skicka ett meddelande eller tända en lampa vara mer än en bekvämlighet. Den kan skapa en direkt kanal för egna önskemål, som annars riskerar att filtreras genom en anhörigs eller vårdgivares tolkning.

Det är Neural Drives starkaste produktidé: ett förhållandevis enkelt gränssnitt som försöker återge människor ett visst självbestämmande utan hjärnkirurgi. Om tekniken kan leverera detta konsekvent – och för vilka patienter – avgörs dock av resultaten från kliniska tester, inte enbart av de tidiga demonstrationerna.