Förenade Arabemiraten kunde delvis skydda oljeexporten genom terminalen i Fujairah vid Arabiska havet, utanför sundet. Samtidigt drabbades handels- och logistiknavet Jebel Ali hårt av den minskade sjöfarten. Även turism, detaljhandel och flygtrafik påverkades .

Saudiarabien: Tillbaka över tillväxtgränsen

Saudiarabiens PMI för den icke-oljerelaterade sektorn steg till 51,5 i maj, från 48,8 i april. Därmed återvände indexet till tillväxtterritorium efter föregående månads nedgång under 50-strecket . Den exakta majnoteringen framgick inte uttryckligen av den tillgängliga S&P Global-publiceringen, men MUFG Research beskrev riktningen som en tydlig återhämtning i näringslivet.

Saudiarabiens viktigaste fördel var den så kallade East-West-pipelinen. Den kan transportera upp till 5 miljoner fat olja per dag från Persiska viken till Yanbu vid Röda havet, vilket gör det möjligt att runda Hormuzsundet . För producenter med fungerande alternativa exportvägar vägde högre oljepriser – i genomsnitt omkring 86 dollar per fat under 2026 – mer än väl upp för minskade exportvolymer .

Internationella valutafonden, IMF, konstaterade den 3 juni att Saudiarabiens ekonomi visade ”smidighet och motståndskraft”, men varnade samtidigt för att en långvarig konflikt kan dämpa tillväxten och investeringarna på medellång sikt .

Geografin avgör vilka som klarar sig

Hormuzkrisen skapade i praktiken en ekonomisk skiljelinje i Gulfregionen. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bedömdes vara mindre hårt drabbade eftersom de kan exportera från hamnar utanför sundet . Oman har en ännu mer avskild riskprofil, eftersom landets produktion och exportvägar i sin helhet ligger utanför denna flaskhals .

Läget är betydligt svårare för länder som är helt beroende av Hormuzkorridoren. Kuwait, Irak, Qatar och Bahrain saknar alternativa exportvägar för sina viktigaste energileveranser och är därför särskilt sårbara vid en utdragen stängning .

Bahrain pekades ut som det mest utsatta landet. Det saknar en kringgående exportväg och behöver ett oljepris på omkring 110–130 dollar per fat för att balansera statsbudgeten .

Kreditbetygen står kvar – än så länge

Ingen Gulfstat hade fått sitt statsbetyg sänkt fram till och med maj 2026. Stora finanspolitiska buffertar, statliga investeringsfonder och höga oljepriser fungerade som stötdämpare. Förenade Arabemiraten behöll Fitchs långfristiga emittentbetyg AA−, medan Saudiarabien behöll Moodys Aa3 med stabila utsikter . Moody’s, Fitch och S&P lät samtliga de viktigaste gulfstaternas betyg ligga kvar .

Det betyder dock inte att riskerna har försvunnit. Fitch varnade den 28 maj för att den fortsatta Iran-konflikten kan leda till bredare nedgraderingar av både stater och företag i regionen om striderna fortsätter .

Qatar hade redan i mars fått sitt AA-betyg placerat under Rating Watch Negative, efter att iranska angrepp skadat LNG-anläggningar i Ras Laffan. Fitch varnade då för att säkerhetsläget kan ha ”försämrats permanent” . Moody’s hade dessutom ändrat Bahrains kreditutsikter från stabila till negativa när exporterna stannade upp .

Gulfens börser går åt motsatt håll mot världen

Gulfens aktiemarknader föll samtidigt som de globala börserna steg kraftigt. MSCI GCC-indexet backade 1,3 procent i maj, medan MSCI World steg 5 procent. Den globala uppgången drevs bland annat av optimism kring investeringar i AI-infrastruktur .

I Gulfregionen dominerade i stället oron för den stängda sjöfartsleden, oljeprisernas volatilitet och den geopolitiska osäkerheten . Maj blev den tredje månaden i rad med press på gulfaktier, och förhoppningar om vapenvilor räckte inte för att skapa ett varaktigt lyft i investerarnas förtroende .

BNP-prognoser visar kostnaden för en relativt kort stängning

Flera prognoser illustrerade hur snabbt störningarna kan slå mot ekonomin:

• Allianz bedömde att en stängning i upp till sex veckor skulle minska Saudiarabiens BNP med omkring 1,6 procentenheter och Förenade Arabemiratens BNP med 3,3 procentenheter .
• Federal Reserve Bank of Dallas beräknade att ett bortfall motsvarande ungefär 20 procent av det globala oljeutbudet under andra kvartalet 2026 skulle lyfta det genomsnittliga WTI-priset till 98 dollar per fat och minska den globala reala BNP-tillväxten med en annualiserad 2,9 procentenheter under kvartalet .
• Goldman Sachs varnade för att vissa GCC-ekonomier kan få ett större fall i den icke-oljerelaterade BNP:n under Iran-kriget än under pandemin .

Den större prognostiserade nedgången för Förenade Arabemiraten speglar landets exponering mot turism, handelslogistik och Jebel Ali, trots en mer diversifierad ekonomi och en mindre befolkning än Saudiarabien .

Krisen testar Gulfens omställning bort från oljan

Effekterna syns inte bara i BNP-statistiken. Krisen har också träffat den fleråriga satsningen på att göra Gulfstaterna mindre beroende av olja. Turism, finans och flyg – centrala delar av Saudiarabiens Vision 2030 och motsvarande diversifieringsplaner – har påverkats direkt av konflikten och de störda transporterna.

Washington Post beskrev kriget som ett test av Gulfstaternas långsiktiga ekonomiska framtid och konstaterade att strukturella säkerhetsproblem och geografiska begränsningar nu hotar även framväxande branscher .

För Saudiarabien innebär det en särskild utmaning: den icke-oljerelaterade ekonomi som Vision 2030 har byggt upp under ett decennium utsätts för sin hittills allvarligaste externa chock . Chatham House pekade samtidigt på ett mer långsiktigt problem. När Hormuzsundet väl har stängts en gång finns alltid risken att marknader och investerare börjar räkna med att det kan hända igen .

Qatar, Egypten och Kuwait visar en annan verklighet

Skillnaderna blir ännu tydligare när man ser bortom Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Qatar hade den kraftigaste inledande nedgången, men också den tydligaste återhämtningen. I mars föll landets PMI till 38,7, nära den historiska bottennivån, efter att QatarEnergy åberopat force majeure för LNG-exporten och iranska angrepp skadat anläggningar i Ras Laffan . I maj steg indexet till 46,4, från 34,2 i april. Det var en markant förbättring, men nivån låg fortfarande klart under 50 och visade fortsatt kontraktion .

Egyptens PMI för den icke-oljerelaterade privata sektorn steg marginellt till 47,1 i maj, från 46,6 i april. Därmed låg indexet under 50-strecket för femte månaden i rad . Svagare efterfrågan och högre kostnader tvingade företagen att höja priserna och bidrog till den kraftigaste vågen av uppsägningar sedan juni 2020 . Konflikten drev samtidigt upp bränsle- och insatskostnaderna i den egyptiska privata sektorn .

Kuwait hade den mest grundläggande sårbarheten. Landet är helt beroende av Hormuzsundet för sin oljeexport och saknar en pipeline som kan kringgå leden . PMI låg på 46,3 i mars och oförändrat på 46,3 i april, vilket signalerade fortsatt nedgång . Någon exakt majnotering fanns inte i de publicerade källorna, men PwC placerade Kuwait bland de hårdast drabbade GCC-ekonomierna .

En ekonomi i två hastigheter

Majsiffrorna visar att Hormuzkrisen inte är en enhetlig chock för Gulfstaternas samarbetsråd, GCC. Den delar regionen efter geografi och tillgång till alternativa exportvägar.

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten lyckades hålla kvar en måttlig tillväxt i den icke-oljerelaterade sektorn tack vare pipelinekapacitet, höga oljepriser och relativt motståndskraftig inhemsk efterfrågan. Qatar återhämtade sig från ett katastrofalt första kvartal men befann sig fortfarande i kontraktion. Egypten låg kvar under 50, medan Kuwait kämpade med en exportflaskhals som inte har någon enkel lösning.

Kreditvärderingsinstituten avvaktade med nedgraderingar i maj, men varningarna blev allt tydligare. PMI-siffrorna, börsutvecklingen och BNP-prognoserna pekar sammantaget på en Gulfregion under betydande press – något som de två positiva rubrikerna från Saudiarabien och Förenade Arabemiraten inte ensamma kan fånga.

Förenade Arabemiraten kunde delvis skydda oljeexporten genom terminalen i Fujairah vid Arabiska havet, utanför sundet. Samtidigt drabbades handels- och logistiknavet Jebel Ali hårt av den minskade sjöfarten. Även turism, detaljhandel och flygtrafik påverkades .

Saudiarabien: Tillbaka över tillväxtgränsen

Saudiarabiens PMI för den icke-oljerelaterade sektorn steg till 51,5 i maj, från 48,8 i april. Därmed återvände indexet till tillväxtterritorium efter föregående månads nedgång under 50-strecket . Den exakta majnoteringen framgick inte uttryckligen av den tillgängliga S&P Global-publiceringen, men MUFG Research beskrev riktningen som en tydlig återhämtning i näringslivet.

Saudiarabiens viktigaste fördel var den så kallade East-West-pipelinen. Den kan transportera upp till 5 miljoner fat olja per dag från Persiska viken till Yanbu vid Röda havet, vilket gör det möjligt att runda Hormuzsundet . För producenter med fungerande alternativa exportvägar vägde högre oljepriser – i genomsnitt omkring 86 dollar per fat under 2026 – mer än väl upp för minskade exportvolymer .

Internationella valutafonden, IMF, konstaterade den 3 juni att Saudiarabiens ekonomi visade ”smidighet och motståndskraft”, men varnade samtidigt för att en långvarig konflikt kan dämpa tillväxten och investeringarna på medellång sikt .

Geografin avgör vilka som klarar sig

Hormuzkrisen skapade i praktiken en ekonomisk skiljelinje i Gulfregionen. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bedömdes vara mindre hårt drabbade eftersom de kan exportera från hamnar utanför sundet . Oman har en ännu mer avskild riskprofil, eftersom landets produktion och exportvägar i sin helhet ligger utanför denna flaskhals .

Läget är betydligt svårare för länder som är helt beroende av Hormuzkorridoren. Kuwait, Irak, Qatar och Bahrain saknar alternativa exportvägar för sina viktigaste energileveranser och är därför särskilt sårbara vid en utdragen stängning .

Bahrain pekades ut som det mest utsatta landet. Det saknar en kringgående exportväg och behöver ett oljepris på omkring 110–130 dollar per fat för att balansera statsbudgeten .

Kreditbetygen står kvar – än så länge

Ingen Gulfstat hade fått sitt statsbetyg sänkt fram till och med maj 2026. Stora finanspolitiska buffertar, statliga investeringsfonder och höga oljepriser fungerade som stötdämpare. Förenade Arabemiraten behöll Fitchs långfristiga emittentbetyg AA−, medan Saudiarabien behöll Moodys Aa3 med stabila utsikter . Moody’s, Fitch och S&P lät samtliga de viktigaste gulfstaternas betyg ligga kvar .

Det betyder dock inte att riskerna har försvunnit. Fitch varnade den 28 maj för att den fortsatta Iran-konflikten kan leda till bredare nedgraderingar av både stater och företag i regionen om striderna fortsätter .

Qatar hade redan i mars fått sitt AA-betyg placerat under Rating Watch Negative, efter att iranska angrepp skadat LNG-anläggningar i Ras Laffan. Fitch varnade då för att säkerhetsläget kan ha ”försämrats permanent” . Moody’s hade dessutom ändrat Bahrains kreditutsikter från stabila till negativa när exporterna stannade upp .

Gulfens börser går åt motsatt håll mot världen

Gulfens aktiemarknader föll samtidigt som de globala börserna steg kraftigt. MSCI GCC-indexet backade 1,3 procent i maj, medan MSCI World steg 5 procent. Den globala uppgången drevs bland annat av optimism kring investeringar i AI-infrastruktur .

I Gulfregionen dominerade i stället oron för den stängda sjöfartsleden, oljeprisernas volatilitet och den geopolitiska osäkerheten . Maj blev den tredje månaden i rad med press på gulfaktier, och förhoppningar om vapenvilor räckte inte för att skapa ett varaktigt lyft i investerarnas förtroende .

BNP-prognoser visar kostnaden för en relativt kort stängning

Flera prognoser illustrerade hur snabbt störningarna kan slå mot ekonomin:

• Allianz bedömde att en stängning i upp till sex veckor skulle minska Saudiarabiens BNP med omkring 1,6 procentenheter och Förenade Arabemiratens BNP med 3,3 procentenheter .
• Federal Reserve Bank of Dallas beräknade att ett bortfall motsvarande ungefär 20 procent av det globala oljeutbudet under andra kvartalet 2026 skulle lyfta det genomsnittliga WTI-priset till 98 dollar per fat och minska den globala reala BNP-tillväxten med en annualiserad 2,9 procentenheter under kvartalet .
• Goldman Sachs varnade för att vissa GCC-ekonomier kan få ett större fall i den icke-oljerelaterade BNP:n under Iran-kriget än under pandemin .

Den större prognostiserade nedgången för Förenade Arabemiraten speglar landets exponering mot turism, handelslogistik och Jebel Ali, trots en mer diversifierad ekonomi och en mindre befolkning än Saudiarabien .

Krisen testar Gulfens omställning bort från oljan

Effekterna syns inte bara i BNP-statistiken. Krisen har också träffat den fleråriga satsningen på att göra Gulfstaterna mindre beroende av olja. Turism, finans och flyg – centrala delar av Saudiarabiens Vision 2030 och motsvarande diversifieringsplaner – har påverkats direkt av konflikten och de störda transporterna.

Washington Post beskrev kriget som ett test av Gulfstaternas långsiktiga ekonomiska framtid och konstaterade att strukturella säkerhetsproblem och geografiska begränsningar nu hotar även framväxande branscher .

För Saudiarabien innebär det en särskild utmaning: den icke-oljerelaterade ekonomi som Vision 2030 har byggt upp under ett decennium utsätts för sin hittills allvarligaste externa chock . Chatham House pekade samtidigt på ett mer långsiktigt problem. När Hormuzsundet väl har stängts en gång finns alltid risken att marknader och investerare börjar räkna med att det kan hända igen .

Qatar, Egypten och Kuwait visar en annan verklighet

Skillnaderna blir ännu tydligare när man ser bortom Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Qatar hade den kraftigaste inledande nedgången, men också den tydligaste återhämtningen. I mars föll landets PMI till 38,7, nära den historiska bottennivån, efter att QatarEnergy åberopat force majeure för LNG-exporten och iranska angrepp skadat anläggningar i Ras Laffan . I maj steg indexet till 46,4, från 34,2 i april. Det var en markant förbättring, men nivån låg fortfarande klart under 50 och visade fortsatt kontraktion .

Egyptens PMI för den icke-oljerelaterade privata sektorn steg marginellt till 47,1 i maj, från 46,6 i april. Därmed låg indexet under 50-strecket för femte månaden i rad . Svagare efterfrågan och högre kostnader tvingade företagen att höja priserna och bidrog till den kraftigaste vågen av uppsägningar sedan juni 2020 . Konflikten drev samtidigt upp bränsle- och insatskostnaderna i den egyptiska privata sektorn .

Kuwait hade den mest grundläggande sårbarheten. Landet är helt beroende av Hormuzsundet för sin oljeexport och saknar en pipeline som kan kringgå leden . PMI låg på 46,3 i mars och oförändrat på 46,3 i april, vilket signalerade fortsatt nedgång . Någon exakt majnotering fanns inte i de publicerade källorna, men PwC placerade Kuwait bland de hårdast drabbade GCC-ekonomierna .

En ekonomi i två hastigheter

Majsiffrorna visar att Hormuzkrisen inte är en enhetlig chock för Gulfstaternas samarbetsråd, GCC. Den delar regionen efter geografi och tillgång till alternativa exportvägar.

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten lyckades hålla kvar en måttlig tillväxt i den icke-oljerelaterade sektorn tack vare pipelinekapacitet, höga oljepriser och relativt motståndskraftig inhemsk efterfrågan. Qatar återhämtade sig från ett katastrofalt första kvartal men befann sig fortfarande i kontraktion. Egypten låg kvar under 50, medan Kuwait kämpade med en exportflaskhals som inte har någon enkel lösning.

Kreditvärderingsinstituten avvaktade med nedgraderingar i maj, men varningarna blev allt tydligare. PMI-siffrorna, börsutvecklingen och BNP-prognoserna pekar sammantaget på en Gulfregion under betydande press – något som de två positiva rubrikerna från Saudiarabien och Förenade Arabemiraten inte ensamma kan fånga.