Houthiattacker sätter försvarspakten i Mekka på sitt första prov

Houthiernas drönar- och robotangrepp mot södra Saudiarabien har blivit det första skarpa provet för det gemensamma försvarsavtal som Saudiarabien, Pakistan och Turkiet undertecknade i Mekka den 7 augusti. Avtalets centrala politiska löfte är betydelsefullt: ett väpnat angrepp mot en av undertecknarna ska betraktas som ett angrepp mot alla tre. Men det offentliga uttalandet anger inte vilken militär hjälp varje land måste ge eller om ett visst svar utlöses automatiskt. 1921

Saudiarabiska myndigheter uppgav att angreppen träffade civila och ekonomiska mål i Abha, Khamis Mushait, Jazan och Najran. Enligt myndigheterna skadades 73 civila, bränder uppstod vid energianläggningar och vissa verksamheter stoppades tillfälligt. 114 Houthierna sade att de riktat in sig på Abhas internationella flygplats, King Khalid-flygbasen och Aramco-kopplade anläggningar i Abha och Jizan. De specifika målen bör dock ses som houthiernas egna uppgifter i den tillgängliga rapporteringen. 1213

Därför prövas pakten nu

Angreppen riktades mot saudiskt territorium – just den typ av händelse som avtalets formulering om kollektivt försvar är tänkt att hantera. Saudiarabiska företrädare kallade dem en ”farlig eskalering”, och utrikesminister Faisal bin Farhan sade att kungadömet inte skulle tveka att försvara sig. 16

Den avgörande frågan är därför inte om paktens formulering är relevant, utan om Saudiarabien snabbt kan omsätta den politiska utfästelsen i användbart stöd från Pakistan och Turkiet – utan att ett defensivt svar övergår i ett större krig i Jemen.

I det underlag som finns tillgängligt rapporteras ingen formell aktivering av pakten eller någon treparts-mobilisering. Det gör inte avtalet betydelselöst, men visar att det omedelbara svaret kan ligga under tröskeln för en offentligt deklarerad gemensam militär insats.

Vad avtalet faktiskt säger

I det gemensamma uttalandet står att ett väpnat angrepp mot någon av de tre staterna ska betraktas som ett angrepp mot dem alla. Avtalet beskrivs som ett sätt att stärka den kollektiva avskräckningen. 192040 Turkiets utrikesminister Hakan Fidan sade att principen tekniskt sett är densamma som Natos artikel 5. 22

Jämförelsen är användbar, men inte fullständig.

Natos artikel 5 är också ett kollektivt försvarsåtagande, inte en färdig instruktion om att varje allierad automatiskt ska genomföra samma militära operation. Även Mekkaavtalet signalerar ett gemensamt politiskt ansvar om ett land angrips. Men Reuters rapporterade att paktens uttalande inte innehåller några detaljer om konkreta åtaganden eller försvarsförpliktelser. 21

Det offentliga underlaget visar alltså inte att truppinsatser, gemensamma flyganfall eller operationer utanför Saudiarabien sker automatiskt. Utifrån de villkor som har offentliggjorts bör avtalet snarare förstås som ett starkt avskräckningslöfte, där genomförandet fortfarande beror på samråd och nationella beslut.

En ny allians som ännu bygger sina strukturer

Tidpunkten är viktig. Kort efter undertecknandet i början av augusti meddelade Saudiarabien, Pakistan och Turkiet att de skulle samla höga ministrar, hålla gemensamma övningar och fördjupa samarbetet inom försvarsindustrin. 17 Senare samma månad hölls det första kommittémötet, vilket tyder på att partnerna fortfarande höll på att bygga mekanismerna för politisk och militär samordning. 1837

Sådana åtgärder kan med tiden förbättra samverkan och krisplanering. Men de visar också varför alliansen inte bör antas fungera som ett sedan länge etablerat, integrerat militärt kommando redan vid sin första kris. I offentlig rapportering finns ingen publicerad utlösningsmekanism, ingen stående multinationell styrka och ingen detaljerad ansvarsfördelning.

Hur ett återhållsamt allierat stöd kan se ut

Paktens breda formulering lämnar utrymme för stöd som är betydelsefullt utan att automatiskt utvidga konflikten. I en kris där hotet främst består av robotar, drönare och angrepp mot infrastruktur framstår defensiv samordning som mest sannolik: samarbete kring luft- och robotförsvar, underrättelseutbyte, utbildning, logistik, materielstöd och diplomatiska insatser.

Sådana åtgärder ligger i linje med avtalets uttalade avskräckningssyfte och de tre regeringarnas planer på närmare försvarssamordning. 1719 De kan också visa solidaritet utan att Pakistan eller Turkiet behöver ansluta sig till en långvarig offensiv kampanj i Jemen.

Den granskade rapporteringen styrker inte oberoende uppgifter om den exakta storleken eller sammansättningen på eventuella pakistanska styrkor i Saudiarabien. Sådana siffror bör därför inte användas som bevis för att Pakistan är bundet till offensiva insatser.

Risken för eskalering i Jemen och vid Bab al-Mandab

Angreppen sker samtidigt som striderna i Jemen har tagit fart igen. Rapporteringen beskrev också en houthioffensiv mot området kring Bab al-Mandab, det strategiska sundet mellan Röda havet och Adenviken, samt efterföljande rapporterade flyganfall från den Saudiarabienledda koalitionen i Marib. 710 Det höjer insatserna: ett svar som fokuserar på att försvara saudiskt territorium kan politiskt skiljas från en bredare intervention i Jemen, men risken för eskalering är uppenbart större när konflikten redan är aktiv.

För Riyadh är det strategiska målet sannolikt att återupprätta avskräckningen och skydda civil och energirelaterad infrastruktur. För Islamabad och Ankara består testet i att göra den nya pakten trovärdig genom snabbt och synligt stöd, samtidigt som de behåller kontrollen över omfattningen av sitt engagemang.

Slutsats

Angreppen prövar främst Mekkapaktens trovärdighet, snarare än dess juridiska ordalydelse. Klausulen om att ett angrepp på en är ett angrepp på alla ger Saudiarabien ett starkt skäl att begära stöd från sina allierade, och de mänskliga och ekonomiska följderna gör avskräckningsfrågan akut. 119

Men det offentliga avtalet fastslår ingen automatisk trepartskrigsplan. Tills de nya samordningsstrukturerna är fullt utvecklade och medlemsländerna tydligare har definierat hur de ska agera i en kris, blir det viktigaste måttet på pakten om den kan leverera snabb defensiv hjälp – inte om den utlöser en formell, gemensam militär kampanj. 1721