Rörelserna ska inte tolkas som bevis för att en enda förväntad Fed-sänkning fick alla valutor att stiga lika mycket. Valutakurser påverkas också av lokal ekonomisk statistik, riskaptit, positionering och respektive centralbanks egna utsikter. Den gemensamma nämnaren var ändå att marknaden omvärderade dollarns förväntade räntefördel.
Yenen hade en ytterligare möjlig medvind: förväntningar om en mer kraftfull åtstramning från Bank of Japan. Enligt tillgängliga marknadskommentarer låg Fed-räntan på 3,50–3,75 procent, medan BOJ:s styrränta var 1 procent. Det innebar fortfarande ett stort räntegap till dollarns fördel.
Det gapet hade stött så kallade carry trades, där investerare finansierar positioner i den relativt billiga yenen för att köpa tillgångar i valutor med högre ränta, exempelvis dollar. Om marknaden väntar sig en Fed-sänkning samtidigt som BOJ närmar sig en stramare politik kan gapet krympa från båda håll. Då blir det mindre lönsamt att hålla dollarpositioner finansierade i yen, vilket kan utlösa försäljningar av dollar och köp av yen.
Det är också viktigt att hålla koll på hur valutaparet är noterat. När USD/JPY faller från en högre nivå till 158,86 betyder det att en dollar köper färre yen – alltså att yenen stärks mot dollarn. Det betyder inte att yenen försvagas. Trading Economics angav en USD/JPY-kurs på 158,8600 den 21 augusti och beskrev yenen som 2,63 procent starkare under den föregående månaden, även om valutan fortfarande var svagare på längre sikt.
Yenen handlades nära nivåer där risken för japanska valutainterventioner fortsatte att vara central i marknadens beräkningar. Intervention är långt ifrån garanterad, men själva risken kan göra handlare mer försiktiga med att pressa upp USD/JPY. Om interventionsoro sammanfaller med fallande amerikanska räntor kan nedgången dessutom gå snabbare.
Bank of Americas scenario för årets slut placerade yenen på 149 yen per dollar, jämfört med omkring 158 vid prognostillfället. Banken kopplade prognosen till möjligheten av samordnade interventioner och en räntehöjning från BOJ. Det är en bankprognos – inte ett säkert utfall eller ett allmänt konsensusmål.
Nästa fas avgjordes av om ny information skulle bekräfta marknadens tro på ett mindre räntegap. Viktiga hållpunkter var:
Dollarns nedgång var inte oåterkallelig. Om Fed motsatte sig lättnader samtidigt som BOJ dröjde med åtstramningar skulle räntegapet mellan USA och Japan förbli stort. Det skulle kunna begränsa yenens uppgång och hålla USD/JPY kvar i de övre 150-talen eller i början av 160-intervallet.
National Bank of Canada beskrev det kortsiktiga intervallet för USD/JPY som ungefär 156–161. Banken såg samtidigt en förskjutning mot en starkare yen om amerikanska räntor föll eller BOJ blev mer offensiv. Intervallet visar hur villkorad prognosen är: marknadens förväntningar på penningpolitiken var minst lika viktiga som de räntor som faktiskt redan gällde.
Augusti månads dollarförsvagning speglade en marknad som blickade fram mot Fed. Julis styrränta låg fortfarande kvar på 3,50–3,75 procent, men förväntningar om framtida lättnader minskade dollarns väntade räntefördel och gav stöd åt euro, pund och nyzeeländsk dollar. Yenen hade dessutom möjliga medvindar i form av förväntningar på BOJ-åtstramningar och risken för japansk intervention.
För USD/JPY blev den avgörande frågan om september levererade den kombination som marknaden började prisa in: en mindre hökaktig Fed och en mer kraftfull BOJ. En nivå på 149 yen per dollar vid årets slut var fortfarande ett prognosscenario, medan intervallet 156–161 representerade den mer försiktiga bedömningen.