Tyska företag tvekar om USA – investeringarna på treårslägsta

Tyska företag drog ned kraftigt på sina direktinvesteringar i USA under januari–juni 2026. Investeringarna landade på 4,3 miljarder euro (5 miljarder dollar) – nästan två tredjedelar mindre än under samma period året före och nästan 80 procent lägre än under första halvåret 2024. Det var dessutom den svagaste nivån för ett första halvår sedan 2023, enligt beräkningar från det tyska ekonomiska institutet IW, baserade på data från den tyska centralbanken.

Den tydligaste tolkningen är att företagen bromsar nya, långsiktiga åtaganden. Tyska bolag har inte nödvändigtvis övergett USA-marknaden. Däremot har osäkerheten kring tullar och framtida handelspolitik gjort det svårare att avgöra när, var och hur mycket de bör investera.

Tullosäkerheten gör nya investeringar svårare att räkna på

En fabrik, ett företagsköp eller en större expansion kan ta flera år att betala tillbaka. Lönsamheten beror bland annat på kostnader för insatsvaror, leveranskedjor, marknadstillträde och reglerna för varor som passerar mellan USA och Europa.

När dessa villkor kan ändras får företag större anledning att vänta med beslut som är dyra och svåra att backa från. Rapporteringen om nedgången kopplar de svagare investeringarna till osäkerhet kring Trumpadministrationens handels- och ekonomiska politik.

För tyska tillverkare och exportföretag handlar risken därför inte bara om tullnivån i dag. Det större problemet är osäkerheten kring om tullar, undantag eller andra handelsåtgärder kan ändras igen innan ett nytt projekt ens är fullt igång.

En fabrik i USA kan visserligen på sikt minska ett företags exponering mot importtullar. Men även en sådan så kallad tullsköld kräver att bolaget litar på att spelreglerna är tillräckligt stabila för att motivera investeringen.

Befintliga verksamheter är enklare att behålla än nya att bygga

Siffrorna betyder inte att tyska företag har slutat göra affärer i USA. Etablerade koncerner har redan dotterbolag, anställda, kunder och tillgångar på plats. De kan fortsätta att finansiera verksamheten, låna ut pengar till amerikanska dotterbolag och låta vinster stanna kvar i landet samtidigt som större expansioner skjuts upp.

Den skillnaden förklarar hur investeringarna kan minska utan att företagen lämnar marknaden i stor skala. Att stödja en befintlig verksamhet bevarar ofta handlingsfriheten. Att bygga en ny anläggning eller göra ett stort kapitaltillskott binder däremot pengar innan det långsiktiga tullsystemet, leveranskedjornas ekonomi och handelsrelationen mellan EU och USA är tydliga.

Den tillgängliga rapporteringen pekar också på en skillnad mellan svagare nya kapitaltillskott och fortsatt finansiellt stöd till befintliga amerikanska dotterbolag. I praktiken liknar strategin därför mer ”behåll den nuvarande verksamheten, vänta med nästa stora satsning” än ett beslut att lämna USA.

USA är fortfarande attraktivt – men förutsägbarheten väger tyngre

Nedgången visar inte i sig att USA har förlorat sin attraktionskraft. Den stora kundbasen och den etablerade industrin gör fortfarande landet till en viktig marknad för tyska företag.

Frågan är i stället om den förväntade avkastningen är tillräckligt hög och förutsägbar för att kompensera för den politiska risken. Ett företag kan fortfarande vilja nå amerikanska kunder och produktionsnätverk, men vänta med nya kapitaltillskott tills reglerna blivit klarare.

Det gäller särskilt projekt vars lönsamhet är beroende av komponenter från flera länder eller av export tillbaka till Europa. En mer svårbedömd handelspolitik fungerar då som en extra riskpremie i företagets investeringskalkyl.

Varför 600 miljarder dollar inte garanterar nya projekt

Nedgången synliggör också avståndet mellan politiska mål och företagens faktiska investeringsbeslut. Vita huset uppgav att handelsöverenskommelsen mellan USA och EU från 2025 innehöll 600 miljarder dollar i nya EU-investeringar i USA till 2028.

EU-kommissionen använde ett mer försiktigt språk. Enligt kommissionen hade EU-företag uttryckt intresse för att investera minst 600 miljarder dollar i olika amerikanska sektorer till 2029, utöver ett redan existerande bestånd av ömsesidiga investeringar på 2,4 biljoner euro. Kommissionen slog samtidigt fast att den politiska överenskommelsen inte är rättsligt bindande.

Skillnaden är viktig. Beloppet är en samlad, flerårig ambition kopplad till privata företag – inte pengar som EU-institutionerna kan beordra enskilda tyska bolag att investera. Varje företag måste fortfarande bedöma tullar, kostnader, efterfrågan, finansieringsvillkor och förväntad avkastning för sig.

En varningssignal för de transatlantiska banden

Den svaga siffran för första halvåret är en varningssignal för investeringsrelationen mellan Tyskland och USA. Tullar kan ge vissa företag ett incitament att producera närmare sina kunder. Men oförutsägbara eller dyra handelsregler kan samtidigt få företagen att skjuta upp just de investeringar som skulle skapa mer lokal produktion.

Det som först kan verka motsägelsefullt – fortsatt stöd till befintliga amerikanska verksamheter samtidigt som nya investeringar minskar – är därför ekonomiskt logiskt. Tyska företag kan behålla sitt fotfäste i USA och samtidigt hålla större expansionsbeslut öppna tills den politiska utvecklingen blir tydligare.

USA är fortfarande en viktig marknad. Under första halvåret 2026 gjorde dock osäkerheten nya kapitalåtaganden betydligt svårare att motivera.